Takt & Ton (NJA 1981 s. 1050)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 1183-80, 1981-11-16 (”Takt & Ton”, NJA 1981 s. 1050). En bokföringskonsult har inte retentionsrätt i räkenskapsmaterial som uppdragsgivaren överlämnat och som konsulten inte själv upprättat, och en vägran att lämna tillbaka materialet är att ta sig rätt själv. Den som anlitar en redovisningskonsult bör ändå säkra åtkomsten till sitt räkenskapsmaterial, till exempel genom att reglera återgången i avtal, eftersom konsulten inte kan hålla kvar materialet som säkerhet för sitt arvode.
Vad gällde målet?
Innehavaren av firman Takt & Ton hade lämnat fem pärmar med verifikationsmaterial och en dagbok till en bokföringskonsult för att hon skulle upprätta den löpande bokföringen. När uppdragsgivaren ville ha tillbaka materialet vägrade konsulten att lämna ut det och åberopade retentionsrätt till säkerhet för sin arvodesfordran. Uppdragsgivaren ansökte om handräckning för att få ut handlingarna. Länsstyrelsen biföll ansökan, men hovrätten ansåg att konsulten gjort sannolikt att hon hade rätt att kvarhålla handlingarna och ogillade talan. Frågan var om en redovisningskonsult har retentionsrätt i överlämnat räkenskapsmaterial till säkerhet för sitt arvode.
Vad sa HD?
HD upphävde hovrättens utslag och fastställde det slut som länsstyrelsens beslut innehöll, vilket innebar att handräckning beviljades. HD konstaterade att frågan om revisorer och liknande uppdragstagare har retentionsrätt i räkenskapsmaterial inte är besvarad i lag, och vägde de skäl som talar mot en sådan rätt. En näringsidkare har ofta ett starkt behov av att snabbt återfå sitt material för att överblicka rörelsen och fullgöra sina skyldigheter enligt bokföringslagen och skattelagstiftningen, ett kvarhållande blir ett kraftigt verkande påtryckningsmedel som kan tvinga fram att även oskäliga ersättningsanspråk godtas, materialet saknar försäljningsvärde och konsulten kan säkra sin fordran på annat sätt, exempelvis genom förskott. HD fann därför att retentionsrätt i överlämnat räkenskapsmaterial framstår som olämpligt och inte bör medges genom analogi från de lagbestämmelser som finns om retentionsrätt i andra fall. Eftersom konsulten inte ens till någon del upprättat handlingarna hade hon inte rätt att kvarhålla dem, och genom sin vägran hade hon tagit sig rätt själv. HD tillade att andra överväganden kan gälla material som uppdragstagaren själv upprättar. Avgörandet var enhälligt.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är central för förhållandet mellan företag och deras redovisnings- och bokföringskonsulter. Den slår fast att en konsult inte kan hålla kvar överlämnat räkenskapsmaterial som säkerhet för obetalt arvode när materialet inte upprättats av konsulten själv. För företag som anlitar extern bokföringshjälp är lärdomen trygg: man har rätt att få tillbaka sina verifikationer och underlag även om det råder tvist om arvodet, och en vägran kan mötas med handräckning. För konsulter är lärdomen att arvodet måste säkras på annat sätt, till exempel genom förskott eller tydliga betalningsvillkor i uppdragsavtalet, snarare än genom att hålla kvar uppdragsgivarens material. Domen lämnar dock en öppning: för handlingar som konsulten själv upprättat kan andra principer gälla, så parterna bör i avtalet reglera vad som händer med sådant material om betalning uteblir.