Servitutet och grindarna (NJA 2018 s. 200)

Högsta domstolens avgörande i mål T 1857-17, 2018-03-28 (NJA 2018 s. 200, ”Servitutet och grindarna”). HD slår fast att en tjänande fastighet i vissa fall får hindra utövandet av en servitutsväg genom återkommande men tillfälliga avspärrningar, om det behövs för den tjänande fastighetens egna berättigade behov.

Vad gällde målet?

En fastighet hade vägservitut över en grannfastighet där det sedan länge bedrevs ridskoleverksamhet. Den tjänande fastigheten stängde tidvis av vägen med grindar — flera gånger om dagen — för att hästar skulle kunna passera säkert. Ägaren till den härskande fastigheten menade att avspärrningarna otillåtet hindrade servitutet. Frågan var om sådana tillfälliga avspärrningar måste tålas.

Vad sa HD?

HD förklarade att de tidvisa avspärrningarna med grindar visserligen utgjorde ett visst hinder för servitutet, men att de fick tålas. Den härskande fastigheten i ett servitutsförhållande får i vissa fall tåla att den tjänande fastigheten återkommande men tillfälligt hindrar utövandet av servitutsrätten, när det sker för att tillgodose den tjänande fastighetens egna berättigade behov och servitutets ändamål ändå kan uppnås.

Vad betyder domen i praktiken?

Ett vägservitut ger inte en obegränsad rätt till ostörd passage — den tjänande fastigheten får i rimlig omfattning vidta åtgärder, som tillfälliga avspärrningar, för sina egna behov. Servitutshavare och fastighetsägare bör reglera praktiska frågor om nyttjandet tydligt, gärna i servitutsavtalet, för att undvika tvist.