När ska aktiernas värde fastställas vid återvinning i konkurs?

2B Consult in Sweden AB i likvidation mot 2B Försäljnings AB i likvidation konkursbo i Högsta domstolen.

Parterna var oeniga om hur aktiernas värde skulle beräknas vid återvinning i konkurs. 2B Consult ansåg att de inte skulle vara skyldiga att ersätta 2B Försäljnings AB konkursbo för aktiernas marknadsvärde vid tiden för konkursen.

I november 1999 överlät 2B Försäljnings AB, tidigare Lernesjö Holding AB, 1,9 miljoner aktier i Benchmark Oil and Gas AB till 2B Consult för 1 919 500 kr. Efter en split ökade aktierna till 38 miljoner och såldes för totalt cirka 58,9 miljoner kr. 2B Försäljnings AB försattes i konkurs 2005 och en återvinningstalan väcktes mot 2B Consult.

Högsta domstolen fastslog att 2B Consult inte hade rätt att återbära aktierna. Istället skulle ersättning för aktiernas värde beräknas enligt deras värde vid tiden för överlåtelsen. Hovrättens dom, som fastställde att 2B Consult skulle ersätta konkursboet, stod fast. 2B Consult förpliktades att betala konkursboets rättegångskostnader.

Högsta domstolen motiverade sitt beslut med att huvudregeln i svensk konkursrätt är att återvinning ska ske med utgångspunkt i det faktiska värdet vid tidpunkten för överlåtelsen. Denna princip baseras på att konkursboet vid en återvinning får återfå egendomen till det värde som egendomen hade när den lämnade konkursgäldenärens ägo. Detta synsätt säkerställer att ingen part kan manipulera värdet genom att fördröja eller påskynda återvinningen, vilket kan ske om värdet bestäms vid en senare tidpunkt.

Vidare betonade domstolen att återvinningssvaranden, i detta fall 2B Consult, inte ska kunna återbära annan likvärdig egendom (såsom andra aktier) om konkursboet bestrider det. Detta skulle kunna ge återvinningssvaranden en orättvis fördel om marknadsvärdet på de återlämnade aktierna hade sjunkit sedan tidpunkten för den ursprungliga överlåtelsen.

Justitierådet Göran Lambertz var skiljaktig och ansåg att värdet på aktierna borde ha beräknats vid den tidpunkt då återvinningen faktiskt genomförs, vilket skulle vara vid återvinningsmålets avgörande. Han argumenterade för att detta förfarande bättre skulle spegla verkligheten och ge en mer rättvisande bedömning av vad konkursboet förlorat. Lambertz pekade också på riskerna med att låta värdet fastställas vid överlåtelsen.  Han hävdade att det skulle kunna leda till oönskade incitament för återvinningssvaranden att fördröja processen, särskilt om egendomen har ökat i värde.

Enligt Lambertz skulle en värdering vid återvinningstidpunkten undvika situationer där återvinningssvaranden undgår sitt ansvar genom att egendomens värde minskat kraftigt under processen. Han betonade att detta synsätt skulle förhindra återvinningssvaranden från att gynnas oskäligt av en senare värdenedgång. Det ansåg han var särskilt viktigt i mål som detta, där aktiernas värde hade fluktuerat avsevärt.

För aktiebolag är det viktigt att förstå att vid återvinning i konkurs kan värdet av återbäringen bedömas utifrån tidpunkten för överlåtelsen. Detta understryker vikten av att noggrant dokumentera alla transaktioner och vara medveten om potentiella återvinningskrav i en framtida konkurs.

För mer information om fallet, läs här.