Basstationerna i Luleå (NJA 2021 s. 874)
Högsta domstolens avgörande i mål T 640-19, 2021-11-24 (NJA 2021 s. 874, ”Basstationerna i Luleå”). När mobiloperatörer behöver placera utrustning i andras byggnader ställs fastighetsägarens rådighet mot samhällets behov av täckning.
Vad gällde målet?
Ett bolag ville få ledningsrätt för basstationer och tillhörande anordningar i ett elektroniskt kommunikationsnät, placerade på och i byggnader som ägdes av andra. Fastighetsägarna motsatte sig. Frågan var om ledningsrätt kan upplåtas för sådana anordningar, och hur rättegångskostnaderna skulle fördelas.
Vad sa HD?
HD slog fast att ledningsrätt kan upplåtas för anordningar som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät och är placerade på och i byggnader (6, 8 och 10 §§ ledningsrättslagen). Ledningsrätt upplåts därför för operatören i de aktuella fastigheterna. Eftersom de klagande förlorat fick vardera parten stå sin rättegångskostnad i HD enligt reglerna för mål om ledningsrätt (18 kap. 2 § fastighetsbildningslagen).
Vad betyder domen i praktiken?
Fastighetsägare kan tvingas tåla att basstationer och liknande utrustning placeras på och i deras byggnader genom ledningsrätt. Den som äger en byggnad i ett attraktivt läge bör räkna med detta, och vara medveten om att en förlorad process om ledningsrätt ändå kan innebära att man får bära sina egna kostnader.