Är det möjligt att hävda bättre rätt till egendom på en fastighet som tillhör någon annan?

SOA mot dödsboet efter DK i Högsta domstolen. Parterna är klagande och motparter efter en dom i hovrätten över Skåne och Blekinge.

Tvisten handlar om vem som har äganderätt till en torkanläggning för spannmål som fanns på en fastighet, som SOA tidigare ägde tillsammans med sin hustru men senare sålde till DK.

År 2007 överlät SOA och hans hustru en del av sin fastighet till DK. På fastigheten fanns en torkanläggning som hade tillförts av SOA. Efter överlåtelsen fortsatte SOA att använda torkanläggningen och installerade även en ny varmluftspanna. År 2009 brann logen där torkanläggningen fanns ner. Både SOA och DK hävdade äganderätt till torkanläggningen.

Högsta domstolen kom fram till att torkanläggningen och varmluftspannan utgjorde lös egendom eftersom de hade tillförts fastigheten av annan än fastighetsägaren. SOA ansågs därför ha bättre rätt till egendomen än dödsboet efter DK.

Domstolen betonade att torkanläggningen och varmluftspannan hade installerats av SOA för hans egen jordbruksverksamhet, och inte för gemensam räkning med fastighetens nya ägare. Därmed ansågs egendomen fortfarande vara lös och inte tillbehör till fastigheten.

Två av justitieråden ansåg att torkanläggningen blev fastighetstillbehör när den installerades av SOA medan han var delägare i fastigheten, och att även den nya varmluftspannan borde ha betraktats som tillbehör till fastigheten.

Fastighetsägare bör noggrant dokumentera och reglera äganderätten till utrustning eller tillgångar som installeras på fastigheten, särskilt vid ägarbyten. Detta minimerar risken för framtida tvister om äganderätt till egendom som placerats på fastigheten.

För mer information om fallet, läs här.