RH 2016:25 — Vitesförbud vid varumärkesintrång begränsas till visad användning och risken för vilseledande beaktas
Svea hovrätts avgörande i mål T 11341-14, 2015-11-05 (RH 2016:25). Hovrätten meddelade vitesförbud men begränsade det till den användning som var visad i målet och till förfoganden som omfattas av artikel 9.2 i varumärkesförordningen. Vid fastställandet av vitesbeloppet, 1 000 000 kr, beaktade hovrätten förutom varumärkeshavarens intresse även risken för att allmänheten missleds att köpa varumärkesförfalskade produkter.
Vad gällde målet?
The Procter & Gamble Company och Procter & Gamble Sverige Aktiebolag förde vid Stockholms tingsrätt talan mot Vendia Aktiebolag och yrkade vitesförbud, förstörande av varor samt avtalsvite om 300 000 kr enligt ett förlikningsavtal från 2007, sedan Vendia importerat och sålt varumärkesförfalskade Head & Shoulders-schampoflaskor. Tingsrätten biföll talan. Vendia överklagade till Svea hovrätt och yrkade i första hand att talan skulle ogillas och i andra hand att vitesförbudet skulle begränsas och vitesbeloppen sättas ned.
Vad sa hovrätten?
Svea hovrätt fann att varumärkesintrång förelåg avseende hela leveransen om 12 096 schampoflaskor och att förbud därför skulle meddelas, men gav vitesförbudet en något ändrad, snävare utformning än tingsrätten. Enligt artikel 102 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken ska förbud meddelas när intrång fastställts, och enligt 8 kap. 3 § varumärkeslagen (2010:1877) får domstolen vid vite förbjuda intrång; det räcker att intrång föreligger i objektivt hänseende (NJA 2007 s. 431, C-316/05 Nokia). Förbudet ska vara klart avgränsat, ta sikte på den faktiska användning som visats och styras av ordalydelsen i artikel 9.2 i varumärkesförordningen. Hovrätten begränsade därför förbudet till att utbjuda till försäljning, föra ut på marknaden, lagra för dessa ändamål eller importera hårvårdsprodukter, och avslog yrkandet om att förbudet skulle omfatta export, eftersom export inte var visad. Förbudet begränsades inte geografiskt till Sverige (C-235/09 DHL Express). Vid vitesbeloppet, som bestämdes till yrkade 1 000 000 kr, beaktade hovrätten att ett tidigare avtalsvite om 300 000 kr inte hindrat intrång och, med analogi från NJA 2014 s. 559, risken för att allmänheten missleds att köpa varumärkesförfalskade produkter som kan skada hälsa eller miljö. Avtalsvitet om 300 000 kr skulle utgå eftersom avtalet enligt sin ordalydelse inte krävde uppsåt eller oaktsamhet, och jämkning enligt 36 § avtalslagen skulle inte ske (NJA 2008 s. 1082). Avgörandet var enhälligt.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen ger vägledning om att ett vitesförbud vid intrång i gemenskapsvarumärken ska vara klart avgränsat, ta sikte på den faktiska användning som visats i målet och begränsas till de förfoganden som omfattas av artikel 9.2 i varumärkesförordningen; förfoganden som inte visats, t.ex. export, ska inte omfattas. Förbudet ska som huvudregel gälla hela EU och inte begränsas geografiskt. Vid vitesbeloppets storlek får domstolen väga in inte bara varumärkeshavarens intresse utan även det allmänna intresset av att konsumenter inte missleds att köpa varumärkesförfalskade produkter. Ett offentligrättsligt vitesförbud och ett avtalat vite har olika funktioner och kan förenas.