RH 2015:5 — Det var inte av synnerlig vikt att jämkningsmålet avgjordes först, och tingsrättens vilandeförklaring av skadeståndsmålet upphävdes
Svea hovrätts avgörande i mål Ö 9398-14, 2014-12-08 (RH 2015:5). Hovrätten upphävde tingsrättens beslut att vilandeförklara ett skadeståndsmål i avvaktan på ett annat mål mellan samma parter. Vilandeförklaring enligt 32 kap. 5 § rättegångsbalken ska ske restriktivt, och det var inte av synnerlig vikt att frågan i det andra målet först avgjordes: eventuella framtida förändringar av den skadeståndsskyldiges ekonomi behöver inte avvaktas utan kan beaktas inom ramen för jämkningsprövningen enligt 6 kap. 2 § skadeståndslagen. Beslutet innebar att skadeståndsmålet, som var klart för huvudförhandling, inte skulle försenas i onödan.
Vad gällde målet?
L.B. väckte vid Attunda tingsrätt talan mot P.B. och yrkade skadestånd. P.B. vitsordade skadegörande handlingar och huvuddelen av beloppet men bestred skadeståndsskyldighet på den grunden att skadeståndet skulle jämkas enligt 6 kap. 2 § skadeståndslagen med hänsyn till hennes ekonomiska förhållanden. Under handläggningen väckte P.B. även talan mot L.B. om jämkning av ett äktenskapsförord mellan dem, och yrkade att skadeståndsmålet skulle vilandeförklaras i avvaktan på det målet. L.B. motsatte sig detta. Tingsrätten, som ansåg att utgången i jämkningsmålet var av omedelbar betydelse för den ekonomiska prognosen, vilandeförklarade skadeståndsmålet. L.B. överklagade till Svea hovrätt.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten framhöll att vilandeförklaring enligt 32 kap. 5 § rättegångsbalken ska ske restriktivt och att rätten får underlåta vilandeförklaring även när förutsättningar i övrigt finns. P.B:s ekonomiska förhållanden var bara en av flera omständigheter som kan beaktas vid jämkning enligt 6 kap. 2 § skadeståndslagen, och de eventuella framtida förändringar som en framgång i äktenskapsförordsmålet kunde medföra behövde inte avvaktas utan fick beaktas inom ramen för skadeståndsprövningen. Med hänsyn till att L.B. motsatte sig vilandeförklaring, att skadeståndsmålet var klart för huvudförhandling och att det andra målet befann sig i sitt inledningsskede, var det enligt hovrätten inte av synnerlig vikt att frågan i det andra målet först avgjordes; tingsrättens beslut skulle bara försena målet i onödan. Överklagandet bifölls och tingsrättens beslut upphävdes. Avgörandet var enigt.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet understryker att vilandeförklaring är en undantagsåtgärd och att rekvisitet synnerlig vikt sätts högt. Att ett annat mål kan påverka en enskild omständighet räcker inte, särskilt inte när den omständigheten ändå kan hanteras genom en prognos inom det egna målet och när det målet är färdigberett. Ett ombud som vill undvika att ett processklart mål bromsas bör därför lyfta fram att motpartens andra talan bara berör en av flera bedömningsfaktorer och att en framtida utveckling kan vägas in ändå; den som begär vilandeförklaring måste visa att den andra frågan är avgörande, inte bara relevant.