Videoapparaterna (NJA 1988 s. 226)
Högsta domstolens avgörande i mål T 149-86, 1988-05-04 (”Videoapparaterna”, NJA 1988 s. 226). En hälare svarar för sakskada på stöldgods som uppkommit medan godset var i hälarens befattning. Är det oklart när skadan uppstod bär hälaren olägenheten av oklarheten, inte den bestulne.
Vad gällde målet?
Vid ett inbrott hos Hemtema AB stals sju videobandspelare och en videokamera. Två personer fälldes för häleri sedan de samma natt placerat stöldgodset i en bostad, varifrån det dagen efter transporterades vidare. Apparaterna återställdes till bolaget i skadat skick, och bolaget fick betala 1 500 kr i självrisk. Bolaget krävde de dömda hälarna på skadestånd för denna kostnad.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens domslut och fastställde tingsrättens domslut, det vill säga skadeståndsskyldighet. HD anför att hälarnas brottsliga befattning med godset varit ägnad att försvåra dess återställande och därmed minskat bolagets möjlighet att få tillbaka det i oskadat skick. Det är ostridigt att apparaterna återlämnades skadade. Visserligen är det inte klarlagt exakt när eller under vilka förhållanden skadorna uppkom, men för den som återfår stulen egendom i skadat skick föreligger uppenbara svårigheter att förebringa sådan bevisning. Eftersom ingenting talade mot att skadorna uppkom under den tid hälarna ansvarade för godset, bör olägenheten av den kvarstående oklarheten inte skäligen bäras av bolaget. Hälarna ålades därför skadeståndsskyldighet. Ett justitieråd var skiljaktigt endast i fråga om motiveringen och ville uttrycka ansvaret som en presumtion: hälaren svarar om det inte framgår att skadan saknar samband med det brottsliga förfarandet.
Vad betyder domen i praktiken?
Den som befattar sig med stöldgods bär risken för skador som uppstår under tiden godset är borta. Bevisbördan för när en skada uppkom läggs på den som genom brott försvårat återställandet, inte på den drabbade. För den bestulne innebär det en starkare ställning vid återlämning av skadad egendom.