Den tyska verkställighetsansökan (NJA 2011 s. 345)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 5970-09, 2011-06-09 (”Den tyska verkställighetsansökan”, NJA 2011 s. 345). Den som vill få en utländsk dom verkställd i Sverige måste i regel se till att de utländska handlingarna översätts till svenska — och får normalt själv stå för översättningskostnaden. För den som driver in en fordran med stöd av en utländsk dom är det viktigt att förbereda rätt.
Vad gällde målet?
Det utländska bolaget Pamer GmbH ville få en österrikisk dom verkställd i Sverige enligt Bryssel I-förordningen och gav in tyskspråkiga handlingar. Domstolen förelade bolaget att ordna översättning till svenska, vilket inte följdes. Frågan var om en verkställighetsansökan får avslås när sökanden inte rättat sig efter ett föreläggande att översätta handlingarna, och vem som ska stå för översättningen.
Vad sa HD?
HD avslog överklagandet och fastställde att ansökan kunde avslås. Huvudregeln är att handlingar till en svensk domstol ska vara på svenska. Domstolen avgör i det enskilda fallet om avsteg kan göras — danska, norska och ofta engelska kan godtas, men normalt inte andra språk. När en översättning behövs får parten föreläggas att ordna den, och en part som söker verkställighet får i regel själv stå för översättningskostnaden. HD tillämpade Bryssel I-förordningen (artiklarna 53–55), 33 kap. 9 § rättegångsbalken och 10 § språklagen.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig för den som vill verkställa utländska domar i Sverige. Lärdomen är att man måste förbereda en fullständig, översatt ansökan — det räcker inte att ge in domen på originalspråket, och man får normalt själv bekosta översättningen. Den som planerar att driva in en fordran med stöd av en utländsk dom bör därför tidigt ordna auktoriserade översättningar av domen och nödvändiga bilagor, för att undvika att ansökan avslås på formell grund.