NJA 2016 s. 689 — motstridiga uppgifter i köpehandlingar
Högsta domstolens avgörande i mål T 1834-15, 2016-07-05 (NJA 2016 s. 689). När köpekontrakt och köpebrev säger olika saker om vad ett fastighetsköp omfattar är det köpekontraktet som styr. En markremsa på 25 700 kvadratmeter avgjorde vem som ägde vad.
Vad gällde målet?
En säljare överlät mark till två köpare. Köpekontraktets bifogade karta visade ett mindre område än vad köpebrevet senare kunde läsas som. Tvisten gällde om ett område på 25 700 kvadratmeter ingick i köpet eller inte — alltså vem som hade bättre rätt till marken.
Vad sa HD?
HD fastställde att säljaren hade bättre rätt till området; köparna fick det alltså inte. När köpekontrakt och köpebrev innehåller motstridiga uppgifter ska köpekontraktet som regel läggas till grund för bedömningen av vad parterna avtalat. Köpebrevet är främst ett kvitto på att köpeskillingen betalats och fullbordar köpet; det är i kontraktet parterna reglerar vad överlåtelsen omfattar. Att den gemensamma partsavsikten skulle ha varit en annan hade inte bevisats. Avgörande lagrum: 4 kap. 1, 2 och 5 §§ jordabalken. HD hänvisade till NJA 1982 s. 691.
Vad betyder domen i praktiken?
Skriv köpekontraktet noga — det är det som gäller. Lägg särskild omsorg på kartor och arealangivelser vid fastighetsöverlåtelser. Den som vill att köpebrevet ska säga något annat än kontraktet måste kunna bevisa en gemensam avvikande partsavsikt, vilket sällan lyckas.