Upphandlingen av sjukgymnastiktjänster (NJA 2013 s. 909)
Högsta domstolens avgörande i mål T 1637-12, 2013-10-31 (”Upphandlingen av sjukgymnastiktjänster”, NJA 2013 s. 909). Skadestånd vid fel i en offentlig upphandling kan grundas även på skadeståndslagen — och ett sådant krav omfattas inte av upphandlingslagens korta specialpreskription. För anbudsgivare ger det en längre frist och en alternativ grund.
Vad gällde målet?
En sjukgymnast hade lämnat anbud i Gotlands kommuns upphandling av ett ramavtal för sjukgymnastiktjänster. Kommunen hanterade ett skall-krav om legitimation felaktigt. Sjukgymnasten krävde skadestånd. Frågan var om kravet måste grundas på lagen om offentlig upphandling — och därmed omfattas av dess korta specialpreskription — eller om det också kunde grundas på skadeståndslagen.
Vad sa HD?
HD lämnade kommunens överklagande utan bifall — talan var inte preskriberad. En skadeståndstalan får grundas på skadeståndslagen även när lagen om offentlig upphandling reglerar frågan; upphandlingslagens skadeståndsregel är inte exklusiv. Upphandlingslagens specialpreskription omfattar bara krav som vilar på den lagen, inte krav grundade på skadeståndslagen. Ett sådant krav preskriberas därför inte enligt upphandlingslagens korta frist. HD hänvisade till bland annat NJA 2013 s. 51.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig för företag och yrkesutövare som drabbas av fel i offentliga upphandlingar. Lärdomen är att man inte är låst till upphandlingslagens skadeståndsregel och dess korta preskriptionstid, utan kan grunda kravet även på skadeståndslagen med dess längre preskription. Den som överväger ett skadeståndskrav efter ett upphandlingsfel bör därför analysera båda grunderna och vara noga med vilken preskriptionstid som gäller för respektive grund.