Uppenbart obilligt föravtal (NJA 1982 s. 230)
Högsta domstolens avgörande i mål T 45-81, 1982-04-19 (”Uppenbart obilligt föravtal”, NJA 1982 s. 230). Ett avtal vars villkor genomgående är till den ena partens nackdel och som ingåtts i en pressad situation kan jämkas så att det inte upprätthålls ens till någon del, enligt en jämkningsprincip som ligger nära 36 § avtalslagen. Den som förhandlar fram ett avtal när motparten befinner sig i ett trängt läge bör räkna med att ett kraftigt ensidigt resultat kan komma att underkännas i efterhand, och bör därför säkra att uppgörelsen är någorlunda balanserad och dokumenterad.
Vad gällde målet?
Tvisten gällde ett avtal (ett föravtal om förmögenhetsfördelning) mellan två parter, ingånget i anslutning till att ett mångårigt samliv skulle upplösas. Avtalet innebar att den ena parten tillskiftades så gott som all egendom mot en betydligt lägre likvid än hälften av tillgångarnas verkliga värde, med för den parten extremt förmånliga betalningsvillkor. Den missgynnade parten väckte talan om att avtalet skulle ogiltigförklaras eller jämkas. Den rättsliga kärnan var avtalsrättslig: under vilka förutsättningar ett ensidigt och i en pressad situation ingånget avtal kan angripas och jämkas.
Vad sa HD?
HD fastställde HovR:ns domslut, vilket innebar att avtalet jämkades så att det inte upprätthölls ens till någon del. HD prövade saken med stöd av 11 kap. 16 § giftermålsbalken, vars jämkningsregel bygger på samma slags billighetsavvägning som principen i 36 § avtalslagen. Avtalet avvek på alla väsentliga punkter till den ena partens nackdel från vad som annars skulle gälla, och det fanns inget förhållande som gav den parten rimlig anledning att godta en så oförmånlig uppgörelse. Tvärtom hade godtagandet skett genom ett mindre välbetänkt handlande i en pressande situation, just det slag av situation som jämkningsregeln tar sikte på. De billighetsbrister som vidlådde avtalet var så långtgående att det inte borde upprätthållas ens delvis. Avgörandet var enhälligt.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet är ett tydligt exempel på att ett avtal kan jämkas i sin helhet, inte bara justeras, när det är genomgående obalanserat och ingånget under press. För affärsjuridiken är poängen att jämkningsprincipen i 36 § avtalslagen kan slå hårt mot uppgörelser som utnyttjar en motparts trängda läge. Praktiska råd: den som vill att ett ensidigt avtal ska hålla bör se till att motparten haft tid, information och rådgivning, och att villkoren inte avviker dramatiskt från vad en balanserad uppgörelse skulle gett. Den som anser sig ha skrivit under i ett pressat läge bör agera och dokumentera omständigheterna kring avtalets tillkomst, eftersom just tillkomstsituationen och graden av obalans är avgörande för jämkning.