Potatisetanolen (NJA 2016 s. 563)
Högsta domstolens avgörande i mål T 2934-15, 2016-06-14 (”Potatisetanolen”, NJA 2016 s. 563). En vägtransportör kan befrias från ansvar för skada på godset när skadan beror på en risk som en anvisning hade kunnat avvärja — även om avsändaren inte lämnat någon felaktig anvisning. För den som köper transporttjänster är det viktigt att veta hur långt fraktförarens ansvar enligt CMR sträcker sig.
Vad gällde målet?
Spirits of Gold AB lät transportera potatisetanol med en dansk fraktförare, Johs. Rasmussen, Svebølle A/S. Etanolen kontaminerades av fettrester som fanns kvar i tanken efter ett tidigare uppdrag och blev oanvändbar. Försäkringsbolaget If Skadeförsäkring AB, som ersatt varuägaren, krävde transportören på skadan. Tvisten gällde om transportören ansvarade för kontamineringen enligt den internationella vägtransportlagstiftningen (CMR).
Vad sa HD?
HD fastställde hovrättens domslut och ogillade kravet — transportören ansvarade inte för skadan. Reglerna i CMR ska tolkas autonomt och enhetligt utifrån konventionens egen systematik, inte utifrån nationell rätt. Transportörens ansvar för att fordonet varit olämpligt för det avtalade godset ska bedömas mot vad transportavtalet krävde. HD fann att skadan var hänförlig till en sådan särskild risk som kan undanta transportören från ansvar: undantaget kan befria transportören även när den berättigade inte lämnat någon anvisning, och utan att fel eller försummelse på dennes sida behöver visas, när en anvisning hade krävts för att undvika en näraliggande skaderisk. HD tolkade artiklarna 17 och 18 CMR (lagen 1969:12 om internationell vägtransport).
Vad betyder domen i praktiken?
För företag som anlitar fraktförare för känsliga laster — livsmedel, kemikalier, sprit — är domen en påminnelse om att ansvaret enligt CMR inte är obegränsat. Den som vet att godset ställer särskilda krav på fordon eller tank bör ge transportören tydliga, dokumenterade anvisningar; uteblivna anvisningar kan annars frita fraktföraren från ansvar. Reglera rengörings- och lämplighetskrav i transportavtalet och säkra bevisning om vilka instruktioner som lämnats.