Akzo Nobel (NJA 2014 s. 425)
Högsta domstolens avgörande i mål T 5926-11, 2014-06-12 (”Akzo Nobel”, NJA 2014 s. 425). De internationella reglerna om järnvägstransport (CIM) reglerar transportörens ansvar uttömmande — man kan inte kräva mer med stöd av allmänna skadeståndsprinciper. För den som transporterar gods på järnväg sätter domen en tydlig ram för vad som går att kräva.
Vad gällde målet?
Ett tåg lastat med klorgas spårade ur, och stora räddningskostnader uppstod. Varuägaren Akzo Nobel Industrial Chemicals BV krävde transportören Green Cargo AB på ersättning för räddningskostnaderna. Transportören invände att ansvaret reglerades uttömmande av de internationella järnvägsreglerna (CIM) och att förutsättningarna för att bryta ansvarsbegränsningen inte var uppfyllda. Frågan var om ersättning kunde utgå utöver CIM.
Vad sa HD?
HD förklarade att Akzo Nobel inte hade rätt till ersättning för räddningskostnaderna; hovrättens avgörande stod fast. De enhetliga reglerna i CIM reglerar transportörens ersättningsansvar uttömmande och utesluter ersättning enligt allmänna transporträttsliga eller förmögenhetsrättsliga principer. Ansvarsbegränsningen faller bort enligt artikel 44 CIM endast vid handling eller underlåtenhet som skett med uppsåt, eller hänsynslöst och med insikt om att skada sannolikt skulle uppkomma. Lokförarens underlåtenhet nådde inte upp till den kvalificerade nivån. HD hänvisade till bland annat NJA 1992 s. 130 och NJA 2013 s. 909.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är central för alla som köper eller säljer järnvägstransporter: ansvaret styrs av CIM och är begränsat, och allmänna skadeståndsprinciper kan inte användas för att komma runt begränsningen. För att bryta ansvarsbegränsningen krävs kvalificerad vårdslöshet — i praktiken en hög tröskel. Den som transporterar värdefullt eller riskfyllt gods bör säkerställa tillräckligt försäkringsskydd i stället för att förlita sig på att kunna få full ersättning av transportören.