RH 2017:39 — Hög alkoholkoncentration utlöser ingen presumtion för vållande vid jämkning av trafikskadeersättning
Hovrätten för Övre Norrlands avgörande i mål T 382-16, 2017-01-09 (RH 2017:39). Hovrätten fastställde tingsrättens dom och slog fast att Länsförsäkringar inte fick jämka J-E.L:s trafikskadeersättning. En hög alkoholkoncentration utlöser inte någon presumtion för vållande enligt NJA 2000 s. 150. Försäkringsbolaget måste även vid hög alkoholhalt åberopa konkreta omständigheter som visar på vilket sätt föraren varit vårdslös och hur detta lett till skadan — vilket bolaget inte gjort.
Vad gällde målet?
J-E.L. skadades allvarligt vid en singelolycka med snöskoter 2003 och dömdes för rattfylleri. Länsförsäkringar jämkade hans trafikskadeersättning med 50 procent under skaderegleringen. J-E.L. väckte talan vid Umeå tingsrätt och krävde det jämkade beloppet, cirka 624 654 kronor jämte ränta. Beloppet i sig var ostridigt; tvisten gällde om jämkning enligt 12 § trafikskadelagen var berättigad, det vill säga om J-E.L. genom vårdslöshet medverkat till skadan. Länsförsäkringar åberopade som enda grund att J-E.L:s höga alkoholkoncentration i sig innebar medvållande enligt NJA 2000 s. 150. Tingsrätten biföll J-E.L:s talan fullt ut. Länsförsäkringar överklagade till hovrätten.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten fastställde tingsrättens dom — J-E.L. vann alltså och Länsförsäkringar fick inte jämka ersättningen. Hovrätten vägrade Länsförsäkringar att i hovrätten åberopa den nya omständigheten att skotern framförts i mörker utan fungerande helljus, eftersom bolaget saknat giltig ursäkt att inte åberopa den vid tingsrätten. Hovrätten fann att alkoholkoncentrationen klart översteg 1,0 promille men att det inte var visat att den uppgått till minst 1,5 promille, eftersom tillbakaräkningsmetoden förutsatte att koncentrationen nått sin höjdpunkt. I sak konstaterade hovrätten att vårdslöshet är ett abstrakt och komplext rättsfaktum vars objektiva moment i regel måste åberopas och bevisas. NJA 2000 s. 150 skulle enligt hovrätten inte förstås som en presumtion för medvållande vid hög alkoholkoncentration; Högsta domstolen hade i stället tillämpat ett sänkt beviskrav och beaktat ursprungssannolikheten för vårdslöshet vid onykterhet. Följden är att försäkringsgivaren även vid hög alkoholhalt måste åberopa de konkreta omständigheter som visar på vilket sätt föraren varit vårdslös och hur detta lett till skadan. Det hade Länsförsäkringar inte gjort. Lagrum: 12 § 1 st. trafikskadelagen; prejudikat NJA 2000 s. 150. Avgörandet var enhälligt.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen begränsar försäkringsbolagens möjlighet att schablonmässigt jämka trafikskadeersättning enbart utifrån rattfylleri. Ett bolag som vill jämka på grund av medvållande måste, även vid mycket hög alkoholkoncentration, konkret peka på hur föraren varit vårdslös och hur vårdslösheten orsakade skadan — det räcker inte att luta sig mot alkoholhalten och en påstådd presumtion ur NJA 2000 s. 150. Vid singelolyckor utan vittnen kan detta beviskrav vara svårt att uppfylla, vilket stärker den skadelidande förarens position. Domen understryker också vikten av att åberopa alla relevanta omständigheter redan vid tingsrätten.