Tomträttsavgäld och rättegångshinder (NJA 1984 s. 777)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 384-84, 1984-11-19 (”Tomträttsavgäld och rättegångshinder”, NJA 1984 s. 777). En talan om omprövning av tomträttsavgäld måste väckas under näst sista året av den löpande avgäldsperioden, och domstolen ska självmant pröva om talefristen iakttagits, eftersom fristen utgör ett rättegångshinder och inte en fråga om själva saken. Den som vill ompröva avgälden bör därför bevaka tidsfristen noga och väcka talan i god tid, eftersom en för sent väckt talan ska avvisas oavsett om motparten invänder.
Vad gällde målet?
Norrköpings kommun hade upplåtit tomträtt till en fastighet med en avgäld som löpte oförändrad under perioder om tjugo år, med rätt för parterna att under näst sista året av varje period väcka talan om omprövning av avgälden. Kommunen ansökte om stämning mot tomträttshavaren och yrkade att den årliga avgälden skulle höjas. Tomträttshavaren begärde att kommunens talan skulle avvisas eftersom stämningsansökan, som kom in den 3 januari 1983, hade getts in för sent i förhållande till fristens utgång den 31 december 1982. Tvisten gällde dels om en sådan invändning ska behandlas som ett rättegångshinder eller som en fråga om själva saken, dels om ansökan trots datumet hade kommit in i rätt tid.
Vad sa HD?
HD lämnade tomträttshavarens besvär utan bifall, vilket innebar att kommunens talan fick prövas i sak. HD slog fast att frågan om talan om omprövning av tomträttsavgäld väckts i rätt tid ska behandlas som ett rättegångshinder, som domstolen enligt 34 kap. 1 § rättegångsbalken har att beakta självmant, och inte som en fråga om själva saken som beaktas först efter invändning. Avgörande för den bedömningen är intresset av att domstolen självmant bevakar att talefristen iakttas. Reglerna i 13 kap. 10 och 11 §§ jordabalken syftar till att skapa trygghet för tomträttshavaren och stabilitet för rättighetshavare i tomträtten genom att avgälden ska utgå oförändrad under perioden och bara kan omprövas i fast ordnade former. Det stämmer därför inte väl med dessa regler att, ens utan invändning, ta upp en för sent väckt talan om omprövning till saklig prövning; en sådan talan ska i stället avvisas. I det aktuella fallet hade tomträttshavaren rätteligen framställt sin invändning som ett rättegångshinder, men invändningen saknade fog: eftersom den 31 december 1982 var nyårsafton och de följande dagarna lördag och söndag hade ansökan, med tillämpning av den så kallade söndagsregeln i lagen om beräkning av lagstadgad tid, kommit in i rätt tid.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet ger praktisk vägledning för kommuner och tomträttshavare som vill ompröva avgälden. Eftersom talefristen är ett rättegångshinder som domstolen prövar självmant, räddas en för sent väckt talan inte av att motparten avstår från att invända; talan ska avvisas ändå. Den som vill ompröva avgälden bör därför kontrollera när den löpande perioden slutar och väcka talan i god tid under näst sista året, gärna med marginal. Samtidigt visar domen att söndagsregeln gäller också här, så att en frist som löper ut på en helgdag eller helg flyttas fram till nästa vardag. Det är dock klokt att inte planera in i den marginalen. För kreditgivare och rättighetshavare i tomträtten bekräftar avgörandet att avgäldssystemet är stabilt och att avgälden ligger fast under perioden om omprövning inte sker i rätt ordning.