RH 2020:15 — är talefristen för skadestånd mot styrelseledamöter ett rättegångshinder eller en del av saken?
Hovrätten över Skåne och Blekinges avgörande i mål Ö 1276-20, 2020-06-17 (RH 2020:15). Om en förening väckt skadeståndstalan mot sina styrelseledamöter för sent prövas det inte som ett processhinder — utan materiellt, som en preskriptionsfråga. Det avgör vem som måste invända och när.
Vad gällde målet?
En bostadsrättsförening i Malmö väckte skadeståndstalan mot tre tidigare styrelseledamöter (en genom dödsbo) för skada vid uppdraget. Ledamöterna invände att talan väckts för sent och yrkade att den skulle avvisas. Tingsrätten avslog avvisningsyrkandet; ledamöterna överklagade.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten avslog överklagandena — tingsrättens beslut stod fast. Talerättsfristerna i 21 kap. 9, 10 och 12 §§ lagen om ekonomiska föreningar ska inte prövas som en processförutsättning (rättegångshinder som domstolen beaktar självmant) utan som en del av saken, dvs. materiellt och först efter invändning. Associationsrättsligt skadeståndsansvar är en form av specialpreskription och är dispositivt (jfr sysslomannapreskriptionen i 18 kap. 9 § handelsbalken samt NJA 1988 s. 580 och ”Det försenade flyget” NJA 2016 s. 900). Hovrätten var enig.
Vad betyder domen i praktiken?
Att talan väckts i tid är ingen självklar förutsättning som domstolen bevakar åt parterna. En styrelseledamot som vill freda sig mot ett sent skadeståndskrav måste själv göra preskriptionsinvändningen — och göra den i rätt skede. En förening som överväger ansvarstalan bör hålla reda på ettårsfristen och undantaget för bristfälligt stämmounderlag.