NJA 1996 s. 395 ”Sysslomannafastigheterna” — vem betalar rättegångskostnaden när talan återkallas?
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 3381-94, 1996-06-24 (”Sysslomannafastigheterna”, NJA 1996 s. 395): den som återkallar sin talan och får målet avskrivet ska som huvudregel ersätta motpartens rättegångskostnad enligt 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken. Avgörandet visar när särskilda omständigheter krävs för att frångå den regeln.
Vad gällde målet?
Sparbanken hade ansökt om förordnande av syssloman för vissa fastigheter men återkallade sitt överklagande i HD sedan fastigheterna sålts exekutivt för andra borgenärers fordringar. Fastighetsägaren yrkade ersättning för sin rättegångskostnad. Frågan var om huvudregeln om kostnadsansvar vid återkallelse skulle tillämpas.
Vad sa HD?
HD avskrev målet och förpliktade Sparbanken att ersätta fastighetsägarens rättegångskostnad i HD med 6 400 kr jämte ränta.
HD framhöll att om ett mål avskrivs på grund av att en part återkallat sin talan ska den parten enligt 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken ersätta motpartens kostnad, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. Sådana omständigheter saknades; ett förordnande om sysslomannaskap hade dessutom stridit mot ett meddelat inhibitionsbeslut. Det fanns därför inte skäl att frångå huvudregeln.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är en tydlig påminnelse om kostnadsrisken vid återkallelse: den som drar tillbaka sin talan får normalt bära motpartens kostnad, även när återkallelsen beror på att saken förlorat sin praktiska betydelse. Den som överväger att återkalla bör räkna med detta och söka reglera kostnadsfrågan, exempelvis i en förlikning, snarare än att lita på att särskilda omständigheter ska befria från ansvaret.