Sydkraft (NJA 1999 s. 629)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 5176-98, 1999-10-14 (”Sydkraft”, NJA 1999 s. 629): HD slog fast att det inte var domvilla att en tidigare dom utfyllt ett försäkringsavtal med allmänna rättsliga principer utan att särskilt ha aviserat parterna. Bristande materiell processledning är inte utan vidare ett rättegångsfel.
Vad gällde målet?
I en tvist mellan Sydkraft AB och ett försäkringsbolag om försäkringsersättning hade HD tidigare meddelat dom (NJA 1998 s. 448). Sydkraft klagade därefter över domvilla och menade att HD grundat domen på en omständighet som inte åberopats, och brustit i materiell processledning genom att utfylla försäkringsavtalet med rättsliga principer som inte varit på tal under rättegången. Frågan var om detta utgjorde domvilla.
Vad sa HD?
HD lämnade klagan över domvilla utan bifall. När en domstol överväger att tillämpa en rättsregel som inte varit på tal under rättegången är det ofta lämpligt att den fäster parternas uppmärksamhet på regeln, men ett åsidosättande av denna handlingsnorm innebär inte utan vidare ett rättegångsfel (jfr NJA 1989 s. 614). Motparten hade i sitt överklagande uttryckligen hänfört sig till ”grundläggande försäkringsrättsliga principer”, och Sydkraft hade yttrat sig i frågan. Sydkraft hade därför inte visat något förhållande som utgjorde domvilla (17 kap. 3 § och 55 kap. 13 § rättegångsbalken).
Vad betyder domen i praktiken?
En domstol får utfylla och tolka ett avtal med stöd av allmänna rättsprinciper även om just den principen inte uttryckligen diskuterats — det är sällan domvilla. För parter i kommersiella avtalstvister betyder det att man inte kan räkna med att i efterhand riva upp en dom för att domstolen resonerat på ett sätt man inte förutsett. Lärdomen är att redan under processen bemöta även de rättsliga synpunkter som ligger nära, och inte spara invändningar till ett extraordinärt rättsmedel.