Svenska Kredit (NJA 2003 s. 3)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 3504-01, 2003-01-02 (”Svenska Kredit”, NJA 2003 s. 3): HD slog i plenum fast att en konkursgäldenärs skiljeavtal, ingångna före konkursen, binder konkursborgenärerna i obligationsrättsliga frågor. För den som bevakar en fordran i konkurs kan en skiljeklausul alltså tvinga tvisten till skiljeförfarande.
Vad gällde målet?
Svenska Kreditförsäkringsaktiebolags konkursbo tvistade med 41 internationella återförsäkringsgivare som bevakat fordringar i konkursen vid Stockholms tingsrätt. Återförsäkringsavtalen innehöll skiljeklausuler. Frågan var om konkursboet och konkursborgenärerna var bundna av de skiljeavtal som Svenska Kredit ingått före konkursen, eller om tvisten om de bevakade fordringarna kunde prövas av allmän domstol i anmärkningsförfarandet.
Vad sa HD?
HD avslog konkursboets överklagande: konkursborgenärerna är bundna av de skiljeavtal som gäldenären slutit före konkursen. Avgörandet meddelades i plenum och bekräftade ett tidigare pleniavgörande. Ståndpunkten — att gäldenärens skiljeavtal binder konkursborgenärerna i obligationsrättsliga frågor — är förenlig med 9 kap. 16 § första stycket konkurslagen, enligt vilken rätten ska fastställa en borgenärs rätt i konkursen för det belopp som kan bestämmas i en särskild rättegång. HD hänvisade till äldre praxis (bl.a. NJA 1993 s. 641 och NJA 1997 s. 866) och berörde konkursborgenärers interventionsrätt men lämnade den frågan öppen, eftersom borgenärerna gett förvaltaren behörighet att förlikas.
Vad betyder domen i praktiken?
Skiljeklausuler överlever konkursen. Den som handlar med ett bolag som senare går i konkurs, eller som bevakar en fordran i ett konkursbo, måste räkna med att en skiljeklausul i det underliggande avtalet styr hur tvisten ska prövas — även i konkursen. Vid avtalsskrivning bör man väga skiljeförfarandets för- och nackdelar med ett insolvensscenario i åtanke, och som konkursförvaltare beakta klausulen innan en bevakad fordran bestrids.