Trossings fabrik (NJA 2007 s. 663)
Strikt ansvar enligt miljöskadelagen gäller inte för skador som en brand orsakar genom att sprida sig till en grannfastighet, och ansvar för skador genom en explosions tryckvåg kräver att verksamheten medfört särskild explosionsfara. För företag och deras försäkringsbolag avgör detta när grannskador ersätts utan vållande.
Vad gällde målet?
En gasolexplosion i en glasfabrik orsakade brand och en tryckvåg som skadade grannfastigheter. Ett försäkringsbolag som ersatt skadorna förde regresstalan mot fabriksbolaget och gjorde gällande strikt ansvar enligt miljöskadelagen. Frågan var om sådana skador omfattas av det strikta ansvaret, antingen som en störning eller på grund av explosionsfara.
Vad sa HD?
HD fastställde hovrättens domslut — regresstalan ogillades. Det strikta ansvaret för annan liknande störning enligt miljöskadelagen omfattar inte skador som en explosion orsakar genom att en brand sprider sig till en grannfastighet; en brand skiljer sig på ett avgörande sätt från sådana immissioner som regeln tar sikte på. Skador genom tryckvåg vid en explosion bedöms analogt med regeln om sprängskador, men ett sådant strikt ansvar förutsätter att verksamheten medfört en särskild fara för explosion, vilket glasfabrikens verksamhet inte gjorde. Verksamheten var inte heller av sådan art att ansvar utan lagstöd kunde komma i fråga. HD tillämpade miljöskadelagen och hänvisade till NJA 1991 s. 720.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig för industriföretag och deras ansvars- och egendomsförsäkringar. Lärdomen är att det strikta miljöansvaret inte träffar alla skador som drabbar grannar — brandspridning faller utanför, och tryckvågsskador kräver att verksamheten typiskt sett är explosionsfarlig. Den som vill ha ersättning utan att visa vållande måste alltså kunna placera skadan inom det strikta ansvarets ram; annars krävs att vårdslöshet bevisas.