Stenung Västergård (NJA 1981 s. 780)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 667-78, 1981-06-05 (”Stenung Västergård”, NJA 1981 s. 780). Ett villkorligt medgivande i en fråga som parterna fritt får förfoga över ska, när villkoret väl är uppfyllt, behandlas som ett ovillkorligt medgivande och läggas till grund för domen, och ett sådant medgivande kan i högre rätt tas tillbaka bara om alldeles speciella omständigheter föreligger. Den part som medger något på villkor i ett dispositivt mål bör vara medveten om att medgivandet binder när villkoret inträffar.
Vad gällde målet?
Stenungsunds kommun och Stiftelsen Stenungsunds bostäder löste genom fastighetsbildning in ett antal fastigheter, däribland Stenung Västergård, från en markägare. Tvisten gällde storleken på ersättningen för de inlösta fastigheterna och för en förlorad arrenderätt, ersättning för framtida lagfartskostnad samt ränta och uppräkning av ersättningen med hänsyn till penningvärdeförsämring. I hovrätten hade kommunen och stiftelsen, i förhållande till hur ersättningen slutligt bestämdes, intagit ståndpunkten att ränta på utdömt belopp borde utgå enligt de grunder som tingsrätten angett. När markägaren överklagade till HD frånträdde de detta ställningstagande och bestred den ränteberäkningen. Frågan var bland annat vilken verkan det villkorade ställningstagandet om ränta hade och om det kunde tas tillbaka i HD.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens utslag så att kommunen och stiftelsen solidariskt förpliktades att till markägaren utge ytterligare 2 900 kr avseende ersättning för lagfartskostnad jämte ränta, och fastställde att ränta på ersättningsbeloppen skulle utgå enligt de grunder som lägre rätt angett. HD fann att ersättning för lagfartskostnad vid köp av ersättningsobjekt skulle utgå, eftersom fastighetsägarens samlade ekonomiska ställning efter inlösen ska vara densamma som om inlösen inte skett, och att beloppet skulle räknas upp med hänsyn till penningvärdeförändringen på samma sätt som vid expropriation. I räntefrågan slog HD fast att kommunens och stiftelsens ställningstagande i hovrätten innebar ett villkorligt medgivande i en fråga underkastad parternas dispositionsrätt, och att ett sådant medgivande, när villkoret uppfyllts, följer samma regler som ett ovillkorligt medgivande och ska läggas till grund för avgörandet. Att medgivandet frånträddes i HD saknade verkan, eftersom ett återtagande i högre rätt av ett sådant medgivande med karaktär av processhandling bara kan beaktas om det föranletts av alldeles speciella omständigheter, vilket inte förelåg. Avgörandet var enhälligt.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är viktig för processföring i dispositiva tvistemål. Den visar att ett villkorat medgivande, till exempel att godta en viss beräkningsgrund för det fall att motparten vinner i en annan del, blir bindande när villkoret inträffar och ska läggas till grund för domen på samma sätt som ett rent medgivande. Den part som överväger att medge något på villkor bör därför noga tänka igenom konsekvenserna, eftersom ett sådant ställningstagande inte fritt kan tas tillbaka i högre instans utan kräver alldeles speciella omständigheter. Praktiskt innebär det att ombud bör formulera processuella ställningstaganden med precision och vara försiktiga med villkorade medgivanden i frågor som kan få betydelse längre fram i processen. Domen ger också vägledning om att inlösenersättning ska täcka även följdkostnader som lagfartsstämpel och räknas upp för penningvärdeförändring enligt expropriationsrättsliga grunder.