Kezban (NJA 2013 s. 842)
Högsta domstolens avgörande i mål T 5180-11, 2013-10-18 (”Kezban”, NJA 2013 s. 842). Staten kan bli skadeståndsskyldig för en domstols felaktiga rättstillämpning — men bara om domstolen inte resonerat på ett rimligt försvarbart sätt; en felaktig slutsats är inte i sig tillräcklig. För företag som drabbas av felaktiga myndighets- eller domstolsbeslut anger domen ribban.
Vad gällde målet?
Livsmedelsföretaget Kezban i Göteborg AB hade ålagts en miljösanktionsavgift för fruktdryckesburkar som ansågs falla utanför retursystemet. Bolaget menade att miljödomstolen tillämpat reglerna fel och krävde skadestånd av staten genom Justitiekanslern för den ekonomiska skada som avgiften medfört. Frågan var under vilka förutsättningar staten ansvarar för en domstols rättstillämpning enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen.
Vad sa HD?
HD förpliktade staten att betala ekonomiskt skadestånd till bolaget. Culpanivån vid det allmännas ansvar enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen avviker i princip inte från det allmänna oaktsamhetsansvaret, men bedömningen ska göras nyanserat. När det gäller en domstols rättstillämpning utgår man från de skäl domstolen angett, och frågan är om domstolen resonerat på ett rimligt försvarbart sätt. En felaktig slutsats är inte i sig skadeståndsgrundande, utom vid uppenbara felslut. Ett justitieråd var skiljaktigt. HD hänvisade till bland annat NJA 2007 s. 862.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är viktig för företag och enskilda som drabbas av felaktiga avgifter eller beslut från myndigheter och domstolar. Lärdomen är att staten kan bli ersättningsskyldig — men tröskeln är hög: det räcker inte att ett beslut var felaktigt, utan rättstillämpningen får inte ha varit rimligt försvarbar. Den som överväger ett skadeståndskrav mot staten bör analysera om myndighetens eller domstolens resonemang var oförsvarligt, och dokumentera den ekonomiska skadan, eftersom ideell skada normalt inte ersätts.