Divisionschefen (NJA 2014 s. 684)
Högsta domstolens avgörande i mål T 1310-12, 2014-10-10 (”Divisionschefen”, NJA 2014 s. 684). En chef för en avgränsad del av ett företag är behörig att binda bolaget i vardagliga affärer — men inte i mer ingripande beslut som ett större förlikningsavtal. För den som förhandlar med en mellanchef är det viktigt att veta hur långt dennes behörighet sträcker sig.
Vad gällde målet?
En divisionschef i Skanska Trähus AB (sedermera BoKlok Byggsystem AB) hade muntligen träffat ett förlikningsavtal på omkring 3 miljoner kronor med Solar Sverige Aktiebolag. När bolaget inte ville stå fast vid avtalet uppstod tvist om chefen över huvud taget hade varit behörig att binda bolaget. Frågan var hur långt en divisionschefs ställningsfullmakt och den befogade tilliten till hans behörighet sträckte sig.
Vad sa HD?
HD förklarade att divisionschefen inte var behörig att binda bolaget; hovrättens domslut stod fast. En chef för en väl avgränsad och självständig verksamhetsdel är i regel behörig att företa rättshandlingar inom verksamhetsgrenens vardagliga fortgång, förutsatt att chefspositionen tydliggjorts utåt. Den befogade tillit som grundas på chefsställningen sträcker sig dock normalt inte längre än till den löpande förvaltningen. Ett förlikningsavtal på ett relativt högt belopp som omfattar framtida skaderisker är inte av sådan vardaglig natur — tilliten till chefens behörighet var därför inte befogad. HD tillämpade 10, 11 och 19 §§ avtalslagen.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt central vid avtalsförhandlingar med mellanchefer. Lärdomen är att en avdelnings- eller divisionschef typiskt sett kan binda bolaget i löpande, vardagliga affärer, men inte i mer ingripande eller ovanliga beslut som större förlikningar. Den som ingår ett betydande avtal med en mellanchef bör säkerställa att personen verkligen har behörighet — exempelvis genom firmateckningsuppgifter, fullmakt eller bekräftelse från behörig företrädare — för att inte stå utan ett bindande avtal.