NJA 1996 s. 354 ”Stadens löjtnant” — måste upphovsmannens namn anges när ett verk framförs?
Högsta domstolens avgörande i mål T 3479-95, 1996-06-11 (”Stadens löjtnant”, NJA 1996 s. 354): att inte ange en tonsättares namn när hans verk framförs i ett kulturprogram strider mot god sed och utgör intrång i upphovsrätten enligt 3 § upphovsrättslagen. Avgörandet visar hur långt den ideella rätten till namnangivelse sträcker sig.
Vad gällde målet?
En tonsättare hade tonsatt dikten ”Stadens löjtnant”, som framfördes i sin helhet i Sveriges Television AB:s (SVT) program Kulturjournalen. Det angavs inte vem som tonsatt dikten, trots att ett stort antal andra medverkande namngavs i avannonseringen. Tonsättaren väckte talan om att SVT gjort intrång i hans upphovsrätt.
Vad sa HD?
HD fastställde hovrättens domslut såvitt avsåg den prövade frågan.
HD konstaterade att det för en tonsättare måste anses angeläget att få sitt namn angivet när ett verk framförs i ett kulturprogram av Kulturjournalens typ, och att namnet kunnat anges på flera sätt utan att programtekniska eller andra skäl lade hinder i vägen. Genom att underlåta detta hade SVT brutit mot god sed enligt 3 § första stycket upphovsrättslagen och därmed gjort intrång i upphovsrätten. Eftersom det måste ha framstått som tveksamt om skyldighet förelegat ansågs SVT ha handlat oaktsamt och var skyldigt att betala ersättning enligt 54 § tredje stycket upphovsrättslagen.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen klargör att rätten till namnangivelse är reell och att den som framför eller tillgängliggör ett verk aktivt måste se till att upphovsmannen anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver. Slarv med namnangivelse kan grunda både intrång och ersättningsskyldighet. För medie- och produktionsbolag är detta en konkret rutinfråga att hantera redan före publicering.