Spersboda vattensamfällighet (NJA 1983 s. 188)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 857-81, 1983-02-28 (”Spersboda vattensamfällighet”, NJA 1983 s. 188). Den fastighetsägare som får utträda ur en gemensamhetsanläggning har rätt till ersättning för sin andel i anläggningens överskott, och anläggningen kan inte avfärdas som värdelös bara för att den utträdande har ordnat egen försörjning. Den som vill lämna en samfällighet bör därför begära ny förrättning enligt anläggningslagen, dokumentera anläggningens kostnad och ålder och rikta sitt ersättningskrav mot delägarna själva, eftersom samfällighetsföreningen saknar behörighet att företräda dem i utträdesmålet.
Vad gällde målet?
En fritidsfastighet i Spersboda fritidsområde (Norrtälje kommun) var ansluten till en gemensamhetsanläggning för sommarvatten, förvaltad av Spersboda Samfällighetsförening. Fastighetsägaren hade borrat egen brunn och ansökte hos fastighetsbildningsmyndigheten om ny förrättning för att hans fastighet skulle få utträda ur vattensamfälligheten samt yrkade ersättning för sin andel i anläggningens överskott. Myndigheten avslog. Efter att domstolarna tillåtit utträde och tillerkänt honom 1 700 kr, gällde tvisten i HD dels samfällighetsföreningens behörighet att uppträda som motpart för övriga delägare, dels om någon ersättning alls skulle utgå.
Vad sa HD?
HD ogillade besvären i den del de avsåg hovrättens avvisningsbeslut och fastställde hovrättens avgörande i övrigt. Samfällighetsföreningen ansågs sakna behörighet att i ett mål om en fastighets utträde företräda ägarna till övriga deltagande fastigheter som legal ställföreträdare; föreningens uppgift enligt lagen om förvaltning av samfälligheter omfattar utförande och drift av anläggningen, inte att föra delägarnas talan i en sådan rättegång. I ersättningsfrågan slog HD fast att en utträdande delägare enligt 38 § anläggningslagen har rätt till ersättning för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott som han förlorar. Anläggningen, som kostat omkring 250 000 kr och inte undergått mer än normal förslitning, hade ett inte obetydligt värde för kvarstående fastigheter, och utträdet innebar snarast en försämring för dem. Andelens värde motsvarade det utdömda beloppet. En minoritet i hovrätten (referenten samt fastighetsrådet) hade velat neka ersättning helt; HD fastställde ersättningen.
Vad betyder domen i praktiken?
För fastighetsägare som vill lämna en gemensamhetsanläggning bekräftar avgörandet att utträde inte är gratis men heller inte värdelöst: ersättningen styrs av anläggningens objektiva värde (kostnad, ålder, användbarhet), inte av om man själv ordnat alternativ försörjning. Begär ny förrättning enligt 35 § anläggningslagen, säkra underlag om anläggningens anskaffningskostnad och skick, och rikta ersättningstalan mot delägarna, inte mot föreningen, som inte kan agera legal motpart i utträdesmålet. För kvarvarande delägare är lärdomen att ett utträde typiskt lägger en något tyngre driftsbörda på dem, vilket talar för att ersättningsanspråk bemöts på sakliga värderingsgrunder snarare än med invändningen att anläggningen saknar värde.