NJA 1996 s. 224 ”Sparbankens kreditgivning” — ansvarar en företrädare mot banken för vilseledande uppgifter?
Högsta domstolens avgörande i mål T 1752-94, 1996-03-29 (”Sparbankens kreditgivning”, NJA 1996 s. 224): den som genom vilseledande uppgifter om ett bolag förmår en bank att lämna kredit kan bli personligt skadeståndsskyldig mot banken enligt 15 kap. 2 § aktiebolagslagen. Skadan uppkommer då direkt genom kreditgivningen.
Vad gällde målet?
Första Sparbanken (sedermera Sparbanken Sverige AB) hade lämnat krediter till ett försäljningsbolag på grundval av handlingar som gav en oriktig bild av bolagets tillgångar. Banken krävde en företrädare på ersättning för förlusten och åberopade 15 kap. 1 och 2 §§ aktiebolagslagen.
Frågan var om företrädaren kunde göras personligt ansvarig mot banken — alltså mot en utomstående borgenär — och om någon ersättningsgill skada över huvud taget uppkommit.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens dom och förpliktade företrädaren att betala 900 000 kr jämte ränta till banken.
HD slog fast att banken genom att lämna kredit på grundval av vilseledande uppgifter fick en fordran som var mera osäker och därför mindre värd än om tillgångarna haft det värde handlingarna visade; det förelåg en betydande förlustrisk och därmed en skada. Situationen skilde sig från NJA 1979 s. 157, där en styrelseledamot och revisor indirekt skadat bolagets borgenärer — här uppkom skadan direkt genom kreditgivningen, och det krävdes alltså inte att den skadegörande handlingen medfört eller förvärrat insolvens. Företrädaren ansågs i vart fall av oaktsamhet ha orsakat skadan och var ansvarig enligt 15 kap. 2 § jämförd med 1 § aktiebolagslagen.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet befäster att aktiebolagslagens skadeståndsansvar kan göras gällande direkt av en bank eller annan borgenär som vilseletts vid kreditgivning, utan omvägen över bolagets insolvens. För kreditgivare är domen ett stöd för att rikta krav direkt mot den som lämnat de oriktiga uppgifterna; för styrelseledamöter och andra företrädare är den en påminnelse om den personliga exponeringen vid uppgiftslämnande till kreditgivare.