NJA 1997 s. 418 ”SÖMÅ” — kan kapitalskyddets återbäringsansvar tillämpas analogt på tredje man?
Högsta domstolens avgörande i mål T 2-95, 1997-06-24 (”SÖMÅ”, NJA 1997 s. 418): reglerna om återbäring och bristtäckningsansvar vid olovlig vinstutdelning i 12 kap. 5 § aktiebolagslagen kan tillämpas analogt även när mottagaren inte är aktieägare — men ett bristtäckningsansvar för en medverkande tredje man förutsätter uppsåt. Avgörandet drar gränserna för det aktiebolagsrättsliga kapitalskyddet.
Vad gällde målet?
Konkursboet efter Leasing Consult SOMÅ AB krävde Sparbanken på drygt 30 miljoner kr. Bakgrunden var att SOMÅ lämnat ett lån till Leasingconsult JOW AB (LC) med medel som till stor del översteg bolagets fria egna kapital och därför ansågs utgöra en förtäckt, olovlig vinstutdelning. Konkursboet gjorde i första hand gällande att LC var återbäringsskyldigt enligt 12 kap. 5 § första stycket aktiebolagslagen och att banken ådragit sig bristtäckningsansvar enligt andra stycket.
Vad sa HD?
HD fastställde det slut hovrätten kommit till beträffande konkursboets förstahandsyrkande och rättegångskostnaderna; konkursboets överklagande i den delen bifölls alltså inte.
HD uttalade att bestämmelserna om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar i 12 kap. 5 § första och andra styckena aktiebolagslagen i viss utsträckning kan tillämpas analogiskt — exempelvis när mottagaren inte är aktieägare. För att ålägga en medverkande tredje man (banken) bristtäckningsansvar i ett fall som detta krävs dock att denne haft uppsåt i förhållande till det olovliga uttaget; enbart oaktsamhet räckte inte, främst med hänsyn till omsättningens säkerhet. Eftersom det saknades anledning att frångå hovrättens bedömning att banken inte haft vetskap om att medlen olovligen tagits ut, kunde banken inte hållas ansvarig.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet är centralt för det aktiebolagsrättsliga kapitalskyddet. Det visar att återbärings- och bristtäckningsreglerna kan sträcka sig längre än lagtextens ordalydelse och nå även den som inte är aktieägare, men att ansvaret för en utomstående medverkande — typiskt en bank eller annan avtalspart — kräver uppsåt om det olovliga uttaget. För kreditgivare och andra som tar emot betalningar med koppling till ett aktiebolag innebär det att enbart oaktsamhet normalt inte grundar bristtäckningsansvar, samtidigt som vetskap om en olovlig värdeöverföring kan göra det.