NJA 1996 s. 663 ”Slangfabriken” — kan ett avtalat pris jämkas som oskäligt enligt köplagen?
Högsta domstolens avgörande i mål T 4476-95, 1996-11-12 (”Slangfabriken”, NJA 1996 s. 663): 47 § köplagen ger inte köparen rätt att komma ifrån ett avtalat pris på den grunden att priset är oskäligt — en sådan jämkning förutsätter 36 § avtalslagen. Avgörandet klargör förhållandet mellan köplagens prisregler och oskälighetsjämkning.
Vad gällde målet?
Metallslangfabriken AB tvistade med Elvärmeprodukter Jan Lans AB om priset för en leverans. Genom mellandom skulle prövas om ett avtalat pris kunde jämkas med tillämpning av köplagen på den grunden att det fordrade priset var oskäligt. Frågan gällde alltså räckvidden av 45 och 47 §§ köplagen.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens dom och förklarade att jämkning av det överenskomna priset inte kan ske enligt köplagen. Prövningstillstånd i målet i övrigt meddelades inte.
HD framhöll att 47 § köplagen är en bestämmelse om en räknings bevisverkan. Finns ett avtalat pris gäller det enligt huvudregeln i 45 §; invändningen att ett fordrat pris är oskäligt får betydelse först när priset inte är bestämt genom avtal. 47 § ger alltså inte köparen någon rätt att komma ifrån ett avtalat pris för att det är oskäligt. En jämkning kan däremot ske med tillämpning av 36 § avtalslagen, men för det gäller särskilda förutsättningar och mellandomstemat avsåg endast köplagen.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen drar en skarp gräns: är priset avtalat kan köplagen inte användas för att slippa det med hänvisning till oskälighet — den vägen går via 36 § avtalslagen, med dess särskilda rekvisit. För den som vill angripa ett pris är det avgörande att åberopa rätt grund; ett yrkande som bara stöds på köplagen räcker inte när priset är överenskommet. Det påverkar hur talan och mellandomsteman bör formuleras.