Betalingserklæringen (NJA 2016 s. 288)
Högsta domstolens avgörande i mål T 4816-12, 2016-04-26 (”Betalingserklæringen”, NJA 2016 s. 288). När en avtalsrättighet förs över genom en universalsuccession följer rätten att åberopa avtalets skiljeklausul med. För den som förvärvar fordringar eller garantier i en koncern är det viktigt: tvistlösningsformen följer med rättigheten.
Vad gällde målet?
Berendsen Finance Limited (BFL) gjorde gällande ett miljögarantianspråk mot Aktiebolaget Electrolux med stöd av ett aktieöverlåtelseavtal från 1991 som innehöll en skiljeklausul. BFL var inte ursprunglig avtalspart, men hade enligt en dansk betalingserklæring och danska bolagsdispositioner förvärvat rätten till garantin. Frågan var om BFL också kunde åberopa skiljeklausulen — alltså om tvisten skulle avgöras av skiljenämnd i stället för av allmän domstol.
Vad sa HD?
HD fastställde, med ändring av hovrättens dom, att skiljeklausulen var bindande mellan BFL och Electrolux i tvisten om garantianspråket. En svensk domstol ska tolka utländsk rätt så som en domstol i det landet skulle ha gjort, med dess rättskällor och metod. Vid en tolkning av dansk rätt hade rätten till garantiersättningen övergått till BFL genom betalingserklæringen, och övergången hade karaktär av universalsuccession. Då följer också rätten att påkalla skiljeförfarande med — den nya rättighetsinnehavaren träder in i avtalet i dess helhet. HD hänvisade till NJA 1987 s. 885 (35 kap. 2 § rättegångsbalken).
Vad betyder domen i praktiken?
För företag som förvärvar fordringar, garantier eller hela verksamheter genom fusion eller annan succession är budskapet tydligt: en skiljeklausul i det underliggande avtalet följer med och binder förvärvaren. Den som vill ha allmän domstol måste förhandla bort klausulen — och den som räknar med skiljeförfarande kan i regel lita på att rätten att påkalla det består även efter en överlåtelse. Kartlägg tvistlösningsklausulerna innan ett förvärv genomförs.