Vägmaterialet (NJA 2007 s. 475)
En allmänt formulerad skiljeklausul i ett nyttjanderättsavtal kan omfatta även ett skadeståndskrav som påstås vara grundat på brott, när de åberopade omständigheterna har direkt anknytning till avtalet — och då är allmän domstol obehörig. För den som tvistar om avtal med skiljeklausul är gränsdragningen viktig.
Vad gällde målet?
I ett nyttjanderättsavtal om en grus- och stentäkt fanns en skiljeklausul. En markägare väckte talan mot nyttjanderättshavaren och åberopade i tredje hand ett skadeståndsanspråk på grund av att en anställd hos bolaget skulle ha begått brott. Frågan var om även den grunden omfattades av skiljeklausulen, så att allmän domstol var obehörig att pröva den.
Vad sa HD?
HD avslog överklagandet — talan avvisades även på den tredje grunden. En generellt formulerad skiljeklausul omfattar även ett skadeståndsanspråk som påstås vara grundat på vållande genom brott, när de åberopade faktiska omständigheterna har direkt anknytning till det avtal som skiljeklausulen avser. När de övriga grunderna enligt ett lagakraftvunnet beslut skulle prövas av skiljemän, borde även en sådan tredje grund anses omfattad, och allmän domstol var därför obehörig. HD tillämpade lagen om skiljeförfarande och hänvisade bland annat till NJA 1982 s. 738.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig vid utformning och tillämpning av skiljeklausuler. Lärdomen är att en bred skiljeklausul kan fånga in även krav som part försöker grunda på utomobligatoriska omständigheter eller brott, så länge omständigheterna har direkt anknytning till avtalet. Den som vill kunna föra en viss typ av tvist i allmän domstol bör därför avgränsa skiljeklausulen tydligt redan vid avtalsskrivningen.