Investeringsavtalet (NJA 2022 s. 965)
Högsta domstolens avgörande i mål T 1569-19, 2022-12-14 (NJA 2022 s. 965, ”Investeringsavtalet”). HD slår fast att skiljedomar grundade på en skiljeklausul i ett investeringsavtal mellan EU-medlemsstater är ogiltiga, eftersom en sådan klausul strider mot unionsrätten.
Vad gällde målet?
Ett investeringsavtal från 1987 mellan Polen och Luxemburg/Belgien innehöll en skiljeklausul för investeringstvister mellan en stat och investerare. Med stöd av klausulen meddelades skiljedomar mot en stat i Stockholm. Motparten gjorde gällande att skiljeklausulen — och därmed skiljedomarna — stred mot EU-rätten eftersom båda staterna är medlemmar i EU. Frågan var om skiljedomarna var giltiga.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens domslut och förklarade skiljedomarna ogiltiga. En skiljeklausul i ett investeringsavtal mellan två EU-medlemsstater är oförenlig med unionsrätten. Eftersom det därmed saknades ett giltigt skiljeavtal var skiljedomarna ogiltiga. Unionsrättens företräde och systemet för en enhetlig tolkning av EU-rätten medför att tvister av detta slag inte får undandras medlemsstaternas domstolar.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen följer EU-domstolens linje och innebär att skiljeklausuler i investeringsavtal mellan EU-länder inte kan läggas till grund för bindande skiljeförfaranden. Investerare som vill skydda gränsöverskridande investeringar inom EU kan inte förlita sig på sådana klausuler utan är hänvisade till nationella domstolar. Vid skiljeförfaranden med statlig motpart bör giltigheten av skiljeavtalet prövas noga.