Shyamlånet (NJA 2014 s. 473)
Högsta domstolens avgörande i mål T 2878-12, 2014-06-18 (”Shyamlånet”, NJA 2014 s. 473). En bank som lurats att betala ut ett lån genom bedrägeri kan få skadestånd — även om banken på pappret inte blev fattigare i samma stund. För den som drabbas av ekonomisk brottslighet vidgar domen möjligheten till civilrättslig ersättning.
Vad gällde målet?
En person hade genom grovt bedrägeri förmått Skandinaviska Enskilda Banken AB att bevilja ett lån till bolaget Windsor Communications AB. Lånelikviden användes till att lösa bolagets redan förfallna krediter hos samma bank. Banken fick en ny fordran som blev obetald när bolaget gick i konkurs och krävde gärningsmannen på skadestånd. Eftersom de gamla skulderna lösts invändes att banken inte försatts i ett sämre förmögenhetsläge.
Vad sa HD?
HD förklarade till bankens fördel, undanröjde hovrättens dom i den vilandeförklarade delen och återförvisade målet. För civilrättsligt skadestånd vid bedrägeri krävs att risken för förmögenhetsskada har förverkligats. Att banken inte omedelbart hamnade i ett sämre förmögenhetsläge — eftersom likviden löste äldre krediter — utesluter inte skadestånd. Banken fick genom bedrägeriet en ny fordran som blev obetald i konkursen, och de lösta skulderna utgjorde ingen motprestation för det nya lånet. Skadan hade därmed förverkligats. HD tillämpade 2 kap. 2 § skadeståndslagen.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig för banker, långivare och andra som utsätts för bedrägeri. Att en bedräglig transaktion på ytan ser ekonomiskt neutral ut — exempelvis när nya pengar används för att lösa gamla skulder — hindrar inte ett skadeståndskrav, om man genom bedrägeriet fått en ny, värdelös fordran. Den som drabbas bör analysera hela transaktionskedjan och inte nöja sig med en ögonblicksbild av förmögenhetsställningen när skadan ska bedömas.