Ishavet (NJA 2007 s. 349)
En anbudsgivare som vid en riktig tillämpning av upphandlingsreglerna skulle ha fått kontraktet har rätt till skadestånd för hela det positiva kontraktsintresset — alltså den uteblivna vinsten — oavsett överträdelsens karaktär. För leverantörer som deltar i offentlig upphandling klargör domen vad ett upphandlingsfel kan kosta den upphandlande myndigheten.
Vad gällde målet?
En kommun bröt mot upphandlingsreglerna vid en upphandling av ett övningsfartyg och skulle rätteligen ha antagit en viss anbudsgivares anbud. Anbudsgivaren krävde skadestånd för utebliven vinst. Frågan var om skadeståndet skulle sättas ned, i första hand till noll, med hänsyn till överträdelsens art.
Vad sa HD?
HD fastställde hovrättens domslut — full ersättning dömdes ut. En anbudsgivare som vid en riktig tillämpning av upphandlingslagen skulle ha tilldelats kontraktet är berättigad till skadestånd för hela det positiva kontraktsintresset, oavsett överträdelsens karaktär. När ett anbudsförfarande genomförts och anbudsgivaren gjort sannolikt att han förlorat kontraktet på grund av felet, finns ingen egentlig risk att flera anbudsgivare ersätts, och därmed inget skäl att begränsa skadeståndet. Ansvaret är strikt, och endast särkostnader ska dras av. HD hänvisade bland annat till NJA 2000 s. 712.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig för leverantörer och upphandlande myndigheter. Lärdomen är att en leverantör som kan visa att den skulle ha vunnit kontraktet kan få ersättning för hela den uteblivna vinsten, vilket gör upphandlingsfel kostsamma för myndigheten. Den som anser sig förbigången i en upphandling bör därför säkra bevisning om att det egna anbudet rätteligen skulle ha antagits.