Segelbåten som slet sig (NJA 2013 s. 51)
Högsta domstolens avgörande i mål T 3508-11, 2013-02-15 (”Segelbåten som slet sig”, NJA 2013 s. 51). Skador när en båt slitit sig och drivit in på en annan omfattas av sjölagens korta tvåårspreskription — även om kravet grundas på vanliga skadeståndsregler. För den som drabbas av en båtskada gäller det att agera snabbt.
Vad gällde målet?
En obemannad båt slet sig och drev in på en segelbåt, som fick nötningsskador. Ägaren till segelbåten krävde skadestånd, men kravet framställdes mer än två år efter sammanstötningen. Den skadeståndsskyldige båtägaren invände att kravet var preskriberat enligt sjölagens särskilda korttidspreskription. Frågan var om den tvååriga preskriptionen gällde även när talan grundades på allmänna skadeståndsregler.
Vad sa HD?
HD fastställde hovrättens dom — kravet var preskriberat. Tvåårspreskriptionen i 19 kap. 1 § sjölagen träffar varje anspråk som omfattas av reglerna i 8 kap. sjölagen om fartygs sammanstötning, oavsett om ansvaret grundas på sjölagen eller på allmänna skadeståndsrättsliga principer. Tiden räknas från fartygsskadan vid sammanstötningen. Ett försäkringsbolag kan binda den skadeståndsskyldige vid ett avstående från preskriptionsinvändningen bara om bolaget fått uppdrag att göra det. HD hänvisade till bland annat NJA 2001 s. 329.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är viktig för båtägare, marinor och deras försäkringsbolag. Den som drabbas av en skada vid en båtsammanstötning — även en sådan där en förtöjd eller obemannad båt slitit sig — måste framställa sitt krav inom två år, annars är det preskriberat. Att åberopa vanliga skadeståndsregler hjälper inte, eftersom sjölagens specialpreskription slår igenom. Säkra bevisning och framställ kravet i tid; lita inte på att ett försäkringsbolags besked binder skadevållaren utan uttryckligt uppdrag.