Självrisken (NJA 2001 s. 750)
Högsta domstolens avgörande i mål T 4254-00, 2001-11-20 (”Självrisken”, NJA 2001 s. 750): HD slog fast hur ett självriskvillkor i en rättsskyddsförsäkring ska tolkas och underströk att oklarhetsregeln tillämpas först sedan villkorets syfte och en rimlighetsbedömning prövats. Den rimligaste tolkningen vann — inte den mest förmånliga för försäkringstagaren.
Vad gällde målet?
Trygg-Hansa hade beviljat ett åkeriföretag rättsskydd i en avtalstvist som avgjordes genom skiljeförfarande. Sedan åkeriet gått i konkurs inträdde konkursförvaltaren och förlikning träffades. Tvist uppstod om hur självriskvillkoret — där självrisken angavs som en grundandel plus ”20 % av överskjutande kostnader” — skulle räknas. Frågan var hur försäkringsvillkoret skulle tolkas.
Vad sa HD?
HD avslog överklagandet och gav försäkringsbolagets tolkning företräde. Vid tolkning av ett försäkringsvillkor ska man, utöver ordalydelsen, beakta klausulens syfte, försäkringens och kundkretsens art, gängse praxis och vad som sakligt sett är en förnuftig och rimlig reglering. Först om inget resultat nås den vägen tillämpas mer generella principer som oklarhetsregeln. Bolagets tolkning — full självrisk upp till en lägre nivå, därefter 20 % upp till takbeloppet — framstod som rimlig, medan motpartens tolkning var mindre rimlig.
Vad betyder domen i praktiken?
Oklarhetsregeln — att en otydlig villkorstext tolkas mot den som formulerat den — är inte första utvägen. Domstolen söker först villkorets syfte och den sakligt rimliga lösningen. För försäkringstagare betyder det att man inte kan förlita sig på att varje tvetydighet tolkas till ens fördel; för försäkringsbolag att en rimligt utformad och förklarbar villkorskonstruktion håller. Läs självriskvillkoren noga innan en tvist drivs på försäkringen.