RH 2017:54 — Risk för bristande medverkan hindrar inte ett förvaltningsåläggande enligt bostadsförvaltningslagen
Svea hovrätts avgörande i mål ÖH 4606-17, 2017-11-03 (RH 2017:54). Hovrätten ålade fastighetsägaren D.D. att överlämna förvaltningen av fastigheten Atleten 3 i Malmö till en särskild förvaltare. Att det kan befaras att en fastighetsägare inte kommer att medverka vid ett förvaltningsåläggande innebär inte att det därmed saknas förutsättningar att besluta om ett sådant åläggande.
Vad gällde målet?
Hyresgästföreningen yrkade vid hyresnämnden i Malmö att fastigheten Atleten 3 i Malmö skulle ställas under särskild förvaltning, i första hand tvångsförvaltning och i andra hand genom förvaltningsåläggande mot ägaren D.D. Fastigheten hade genomgående brister — mögel, bristande ventilation, drag och fönster som inte gick att öppna — och D.D. hade upprepat dragit ut på reparationer trots tidigare förelägganden. Hyresnämnden i Malmö avslog ansökan. Hyresgästföreningen överklagade till Svea hovrätt.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten biföll överklagandet och ålade D.D. att överlämna förvaltningen till en särskild förvaltare (förvaltningsåläggande) enligt 2 § bostadsförvaltningslagen; D.D. skulle även ersätta Hyresgästföreningens rättegångskostnad i hovrätten med 10 000 kr jämte ränta. I skälen fann hovrätten att bristerna gav förutsättningar för särskild förvaltning men var för lindriga för tvångsförvaltning. Att det kan befaras att fastighetsägaren inte medverkar vid ett förvaltningsåläggande innebär inte att förutsättningar saknas för att besluta om det, särskilt eftersom ett tidigare misslyckat förvaltningsåläggande i sig kan utgöra skäl för tvångsförvaltning i ett senare skede. Hovrätten var enig.
Vad betyder domen i praktiken?
En fastighetsägare kan inte undgå ett förvaltningsåläggande enligt bostadsförvaltningslagen genom att motsätta sig det eller genom att signalera att medverkan uteblir. När bristerna är för lindriga för tvångsförvaltning men förvaltningen ändå är otillräcklig är förvaltningsåläggande rätt verktyg, och bristande samarbetsvilja banar snarare väg för en senare tvångsförvaltning. Avgörandet stärker hyresgästers och hyresgästorganisationers möjlighet att få till stånd särskild förvaltning av vanskötta fastigheter.