RSV:s kostnader (NJA 1998 s. 443)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 598-97, 1998-06-24 (”RSV:s kostnader”, NJA 1998 s. 443): HD slog fast att staten inte kan få ersättning för sina rättegångskostnader i ett utsökningsärende om böter och skatt — där kan staten inte jämställas med en enskild part.
Vad gällde målet?
Kronofogdemyndigheten hade utmätt en persons bostadsrätt för utdömda böter, tillkommande skatt och felparkeringsavgifter. Ärendet överklagades och Riksskatteverket yrkade ersättning för statens rättegångskostnader med stöd av 32 § lagen om domstolsärenden, som hänvisar till rättegångsbalkens kostnadsregler. Frågan var om staten kunde få sådan ersättning i ett utsökningsärende av detta slag.
Vad sa HD?
HD avslog, med ändring av hovrätten, Riksskatteverkets yrkande om kostnadsersättning. Bestämmelsen i 32 § lagen om domstolsärenden om ersättning för rättegångskostnader gäller normalt inte när staten är part. Undantag görs om staten med hänsyn till ärendets art kan jämställas med ett enskilt rättssubjekt — exempelvis när staten för talan som fastighetsägare. Vid utmätning för böter, skatt och felparkeringsavgifter kan staten inte jämställas med en enskild part, och det saknades därför förutsättningar att tillerkänna staten kostnadsersättning.
Vad betyder domen i praktiken?
När staten driver in böter och skatt agerar den i myndighetsroll, inte som en enskild part — och får då inte ersättning för sina rättegångskostnader om ärendet överklagas. Det skyddar den enskilde som tvistar mot staten i ett utsökningsärende från att belastas med statens kostnader. Gränsen går vid om staten uppträder som vilket rättssubjekt som helst, till exempel som fastighetsägare; då gäller andra regler.