Ridsportförbundets rättegångskostnad (NJA 2003 s. 445)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 4221-01, 2003-10-20 (”Ridsportförbundets rättegångskostnad”, NJA 2003 s. 445): HD slog fast att när ett avvisningsyrkande ogillas och målet fortsätter behöver tingsrätten inte klarlägga ett oprecisert kostnadsyrkande — den skyldigheten faller på hovrätten om beslutet överklagas. En processuell precisering med praktisk betydelse för kostnadsyrkanden.
Vad gällde målet?
TRW-Konsult AB stämde Svenska Ridsportförbundet, som i första hand yrkade att talan skulle avvisas på grund av fel forum och yrkade ersättning för rättegångskostnader med ett belopp det ville precisera senare. Tingsrätten ogillade avvisningsyrkandet. Frågan var vem — tingsrätten eller hovrätten — som skulle se till att det oprecisierade kostnadsyrkandet klarlades enligt 18 kap. 14 § rättegångsbalken.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens beslut och förpliktade TRW att betala förbundets rättegångskostnader vid tingsrätten. Hade tingsrätten avvisat talan och därmed skilt sig från målet, skulle den enligt 18 kap. 14 § rättegångsbalken och NJA 1994 s. 7 ha behövt klarlägga kostnadsyrkandet. Men eftersom avvisningsyrkandet ogillades skilde sig tingsrätten inte från målet och handläggningen pågick — då förelåg ingen sådan skyldighet. Sedan beslutet överklagats åvilade skyldigheten i stället hovrätten, som därför borde ha prövat ersättningsyrkandet.
Vad betyder domen i praktiken?
Den som yrkar ersättning för rättegångskostnader måste framställa yrkandet innan handläggningen avslutas, men preciseringen kan ibland ske senare — och ansvaret för att den klarläggs följer med målet till rätt instans. För ombud är lärdomen att alltid framställa kostnadsyrkandet i tid och vara beredd att precisera det där frågan faktiskt avgörs. Domstolen har ett processledningsansvar, men först när den skiljer sig från målet.