BDO (NJA 2014 s. 272)
Högsta domstolens avgörande i mål T 3420-12, 2014-04-17 (”BDO”, NJA 2014 s. 272). En revisor kan bli skadeståndsskyldig mot någon annan än bolaget — men bara den som haft befogad anledning att förlita sig på en granskad årsredovisning i sitt beslutsunderlag. För den som gör affärer i förlitan på en revisionsberättelse är det viktigt att veta hur långt ansvaret räcker.
Vad gällde målet?
Ett bolag förvärvades genom ett aktiebyte (apportemission), och förvärvaren menade sig ha lidit förmögenhetsskada eftersom det köpta bolagets årsredovisning var oriktig och revisionen oaktsam. Anspråket hade överlåtits till Antilu Services OU, som krävde revisionsbyrån BDO Nordic Stockholm AB och dess revisor på skadestånd. Frågan var under vilka förutsättningar en revisor ansvarar för ren förmögenhetsskada mot någon annan än bolaget.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens dom och ogillade skadeståndstalan. En revisors ansvar mot annan än bolaget enligt 29 kap. 1–2 §§ aktiebolagslagen styrs av den överträdda normens skyddsändamål. Befogad tillit till en årsredovisning föreligger i allmänhet om den typiskt sett utgör en väsentlig del av beslutsunderlaget för en affär med eller i bolaget — men tillit som enbart förmedlats via en börskurs räcker normalt inte. Ansvar kräver dessutom orsakssamband, prövat mot hur årsredovisningen skulle ha sett ut efter en aktsam revision. HD hänvisade till bland annat NJA 1996 s. 224 och NJA 2013 s. 145.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen drar upp gränserna för revisorers tredjemansansvar. För den som investerar eller gör affärer i förlitan på en granskad årsredovisning är lärdomen att ansvaret förutsätter en konkret och befogad tillit — att handlingen faktiskt var en väsentlig del av beslutsunderlaget. Allmän tillit till marknaden eller börskursen räcker inte. Den som vill kunna hålla en revisor ansvarig bör kunna visa hur den felaktiga revisionen konkret påverkat det egna affärsbeslutet.