OneTicketAway (NJA 2014 s. 978)
Högsta domstolens avgörande i mål T 3354-13, 2014-12-23 (”OneTicketAway”, NJA 2014 s. 978). En resebyrå är typiskt sett bara förmedlare, inte part i reseavtalet — och om byrån lägger ut biljettkostnaden mot betalning senare lämnar den en konsumentkredit, vilket ger resenären rätt att rikta samma invändningar mot byrån som mot flygbolaget. För den som köpt en tjänst via en mellanman kan det vara avgörande.
Vad gällde målet?
En resenär hade köpt en flygbiljett via resebyrån OneTicketAway AB, som lagt ut biljettkostnaden mot betalning i efterhand. Flygbolaget Malév gick i konkurs och resan kunde inte genomföras. Resebyrån krävde ändå resenären på betalning för biljetten. Frågan var om resenären var skyldig att betala byrån, eller om resenären mot byrån kunde göra samma invändning som mot flygbolaget — att motprestationen uteblivit.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens dom och lämnade resebyråns talan helt utan bifall — resenären behövde inte betala. En resebyrå är typiskt sett förmedlare och inte part i reseavtalet; det krävs att byrån klargör att den handlar för huvudmannens räkning, men det räcker att detta framgår av omständigheterna. Genom att med betalningsanstånd lägga ut biljettkostnaden lämnade byrån en konsumentkredit, en fristående fakturakredit. Resenären fick därför enligt 29 § konsumentkreditlagen göra samma invändning mot byrån — stoppningsrätt vid befarat avtalsbrott — som mot flygbolaget. HD hänvisade till bland annat NJA 1986 s. 136.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är viktig i alla förhållanden där en mellanman förmedlar en tjänst och samtidigt ger kredit. Lärdomen är att den som betalar en förmedlad tjänst i efterhand kan hålla inne betalningen mot mellanmannen om den bakomliggande prestationen uteblir — kreditgivaren bär då risken för leverantörens avtalsbrott. För företag som förmedlar tjänster och lägger ut kostnader mot senare betalning innebär domen en påtaglig kreditrisk som bör hanteras avtalsmässigt och genom kontroll av leverantörens stabilitet.