Handelsbolaget Tylöbaden (NJA 2008 s. 339)
En fastställelsedom om att någon är skadeståndsskyldig avgör bara själva ansvarsgrunden — frågor om vilken skada som orsakats och om adekvat kausalitet kan prövas i den efterföljande fullgörelseprocessen. För den som driver skadeståndstvister i två steg är gränsen för domens rättskraft avgörande.
Vad gällde målet?
En kommun hade genom en lagakraftvunnen fastställelsedom befunnits skadeståndsskyldig på grund av en byggnadsnämnds försummelse. När den skadelidande därefter förde fullgörelsetalan om ersättning uppkom frågan i vilken utsträckning kommunens invändningar om medvållande och bristande adekvat kausalitet redan hade avgjorts rättskraftigt genom fastställelsedomen.
Vad sa HD?
HD fastställde hovrättens dom i sak — kommunen skulle betala endast för de begränsade stilleståndstider som följde direkt av den fastställda försummelsen. Genom fastställelsedomen hade endast det skadegörande beteendet, alltså ansvarsgrunden, avgjorts; domen tog inte ställning till vilken skada som orsakats eller till adekvat kausalitet, och dessa frågor kunde därför prövas i fullgörelseprocessen. En invändning om medvållande till själva det skadegörande beteendet var prekluderad, medan ett senare led i händelseförloppet kunde beaktas inom ramen för kausalitetsbedömningen. Adekvat kausalitet förelåg bara för de stilleståndstider som var en direkt följd av försummelsen. HD tillämpade 13 kap. 2 och 3 §§ samt 17 kap. 11 § rättegångsbalken.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig vid skadeståndsprocesser som delas upp i en fastställelse- och en fullgörelsedel. Lärdomen är att en fastställelsedom om skadeståndsskyldighet inte avgör skadans omfattning eller orsakssambandet — de frågorna står öppna i nästa process. Den som vinner en fastställelsedom bör vara medveten om att beviskravet på skada och kausalitet återstår, och motparten att vissa invändningar samtidigt kan vara prekluderade.