Bilstugan (NJA 2009 s. 441)
När en part företrätts av sin egen anställda jurist ska rättegångskostnaden i regel bestämmas efter vad en måttlig kostnad för ett externt ombud skulle ha varit — inte enbart efter lönekostnaden. För företag med egen juristfunktion klargör domen vad de kan få ersatt när de vinner en process.
Vad gällde målet?
Ett försäkringsbolag hade i en tvist företrätts av en egen anställd bolagsjurist och yrkade ersättning för rättegångskostnad beräknad efter en timtaxa. Motparten menade att ersättningen borde begränsas till bolagets faktiska kostnad. Frågan var hur ersättningen för rättegångskostnad ska bestämmas när partens talan utförts av en anställd jurist i stället för ett externt ombud.
Vad sa HD?
HD lämnade överklagandet utan bifall och fastställde den yrkade ersättningen. Utgångspunkten enligt 18 kap. 8 § rättegångsbalken är att den verkliga kostnaden ska ersättas. För ett företag som har egna jurister vars huvuduppgift är processföring vore det inte rättvist att utgå enbart från lönekostnaden; även lokal-, kontors-, administrations- och utbildningskostnader måste kunna beaktas. När utredning om de verkliga kostnaderna saknas ska ersättningen bestämmas med utgångspunkt i vad en måttlig kostnad för ett externt ombud skulle ha utgjort, vilket får presumeras motsvara den verkliga kostnaden. Ett justitieråd var skiljaktigt och ville bestämma ersättningen efter timkostnadsnormen.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig för försäkringsbolag, banker och andra företag med egen juristavdelning. Lärdomen är att en vinnande part som processat med egen personal kan få ersättning beräknad som om ett externt ombud anlitats, vilket ofta ger mer än enbart lönekostnaden. Den som processar mot en sådan motpart bör räkna med en kostnadsrisk på den nivån.