Förbudet från kommissionen (NJA 2023 s. 149)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 3085-21, 2023-03-17 (NJA 2023 s. 149, ”Förbudet från kommissionen”). HD slår fast att när en ansökan om verkställighet återkallas efter att motparten betalat, och utgången i sak inte är uppenbar, ska rättegångskostnaderna fördelas utifrån omständigheterna kring betalningen — inte utifrån en antagen utgång.
Vad gällde målet?
Investerare (M. m.fl.) ansökte hos Kronofogden om verkställighet av en skiljedom mot Rumänien, grundad på rumänska investeringsincitament. Rumänien betalade så småningom det som begärdes, varefter ansökan återkallades. Bakgrunden var att EU-kommissionen hade beslutat att utbetalning enligt skiljedomen utgjorde otillåtet statsstöd — ett beslut som trädde i kraft omedelbart. Tvisten gällde därefter vem som skulle bära rättegångskostnaderna sedan ansökan återkallats.
Vad sa HD?
HD avslog överklagandena och bestämde att vardera parten skulle bära sin rättegångskostnad i HD. När en ansökan om verkställighet återkallas, och det varken är uppenbart att verkställighet skulle ha skett eller att hinder förelegat, ska kostnaderna inte fördelas utifrån en antagen utgång i sak utan utifrån de omständigheter under vilka motparten betalade. Eftersom kommissionens beslut — som trädde i kraft omedelbart — gav Rumänien giltigt skäl att avvakta med betalningen, kunde det inte läggas Rumänien till last vid kostnadsfördelningen att landet inledningsvis invände mot verkställigheten.
Vad betyder domen i praktiken?
Den som återkallar ett verkställighets- eller domstolsärende sedan motparten gjort rätt för sig kan inte räkna med full kostnadsersättning om utgången i sak var oviss. Domstolen ser i stället till varför och under vilka omständigheter betalningen skedde — hade motparten giltigt skäl att avvakta talar det emot att lägga kostnaderna på denne. Parter bör därför dokumentera skälen för sitt agerande i samband med betalning och återkallelse.