Radonhuset (NJA 2016 s. 303)
Högsta domstolens avgörande i mål T 5829-14, 2016-04-26 (”Radonhuset”, NJA 2016 s. 303). HD: en radonhalt i en hyreslägenhet som överstiger Socialstyrelsens riktvärde utgör ett men i nyttjanderätten som ger hyresgästen rätt till hyresnedsättning — här 15 procent.
Vad gällde målet?
En hyresgäst hyrde en lägenhet av det kommunala bostadsbolaget Uppsalahem AB. Radonhalten i lägenheten visade sig överstiga Socialstyrelsens riktvärde. Hyresgästen krävde nedsättning av hyran för den tid förhållandet bestått. Frågan var om en förhöjd radonhalt utgör ett sådant men i nyttjanderätten enligt 12 kap. jordabalken att hyresgästen har rätt till nedsättning, och hur nedsättningen i så fall ska bestämmas.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens dom och tillerkände hyresgästen 15 procents hyresnedsättning (13 617 kr) för perioden. En radonhalt över Socialstyrelsens riktvärde är ägnad att medföra ett allvarligt och befogat obehag för de boende och utgör därmed ett men i nyttjanderätten (12 kap. 9–11 och 16 §§ jordabalken, jfr 9 kap. 3 § miljöbalken). Normalt krävs inte att hyresgästen visar att en faktisk hälsorisk förelegat. Nedsättningen bestäms efter hur bristen påverkar lägenhetens allmänna attraktivitet: förhållandet mellan nedsatt och avtalsenlig hyra bör svara mot förhållandet mellan lägenhetens hyresvärde i felaktigt respektive avtalsenligt skick. Med den något friare uppskattning en domstol får göra i ett sådant fall bestämdes nedsättningen till minst de 15 procent som tingsrätten kommit fram till.
Vad betyder domen i praktiken?
För hyresvärdar innebär domen att en radonhalt över Socialstyrelsens riktvärde kan grunda hyresnedsättning även utan bevisad konkret hälsoskada — själva vetskapen om förhöjt radon räcker som men. Hyresgäster kan kräva nedsättning för hela den period bristen bestått, och nivån bedöms utifrån lägenhetens minskade attraktivitet vilket ger domstolen ett visst skönsmässigt utrymme. Fastighetsägare bör mäta radon och åtgärda förhöjda värden i tid.