Purkijaure utlopp (NJA 1997 s. 684)
Högsta domstolens avgörande i mål T 285-97, 1997-10-16 (”Purkijaure utlopp”, NJA 1997 s. 684): HD slog fast att en dammägares strikta ansvar inte omfattar skador när dammen fullgör sin funktion men vatten ändå strömmar förbi — då krävs vållande för skadeståndsansvar.
Vad gällde målet?
Fastighetsägare och en hembygdsförening vid Purkijaure krävde Vattenfall på skadestånd för översvämningsskador. Vattnet hade inte brutit igenom dammen (inget dammhaveri) utan strömmat förbi eller över den medan dammen i sig fungerade. Frågan var hur långt dammägarens strikta ansvar för översvämningsskador sträcker sig.
Vad sa HD?
HD fastställde Vattenöverdomstolens domslut. Det strikta ansvaret för dammägare (17 kap. 4 § vattenlagen) tar sikte på skador när en damm inte ger avsett skydd mot utströmmande vatten — alltså vid dammhaveri. Enligt förarbetena omfattar ansvaret inte situationen att dammen fullgör sin funktion men vatten ändå strömmar över den och orsakar skada; i ett sådant fall kan dammägaren bli ansvarig endast på annan grund, exempelvis enligt skadeståndslagen om vållande ligger honom till last.
Vad betyder domen i praktiken?
Strikt ansvar har gränser. En dammägare svarar oberoende av vållande bara för skador som beror på att dammen brister eller inte ger avsett skydd — inte för allt vatten som passerar en fungerande damm. För den som drabbas av en översvämning betyder det att man måste klargöra orsaken: berodde skadan på ett haveri (strikt ansvar) eller på något annat (då krävs bevisat vållande)? För anläggningsägare att ansvaret är långtgående men inte obegränsat.