Högsta domstolens avgörande i mål B 465-92, 1993-12-16 (”Prokuristens ansvar”, NJA 1993 s. 740): personligt företrädaransvar för en juridisk persons skatteskulder kan åläggas även den som inte är legal ställföreträdare, om denne i praktiken leder verksamheten. Frågan om vem som räknas som företrädare återkommer ständigt i mål om personligt betalningsansvar.
Vad gällde målet?
En prokurist hade tagit över och drev ett bolag ensam. Betalningskrav och ansvar restes mot honom för att innehållna skatter inte hade inbetalats. Frågorna i Högsta domstolen gällde om prokuristen kunde bära ansvar enligt 81 § uppbördslagen och åläggas betalningsskyldighet enligt 77 a § samma lag, trots att han inte var legal ställföreträdare, alltså varken styrelseledamot eller verkställande direktör, för bolaget.
Vad sa HD?
Högsta domstolen fastställde hovrättens domslut.
HD utgick från att ansvaret enligt 81 § uppbördslagen åvilar arbetsgivaren. När överträdelsen sker i en juridisk persons verksamhet placeras ansvaret enligt reglerna om företagaransvar så som de utbildats i rättspraxis, där det avgörande är den faktiska maktpositionen och möjligheten att påverka förvaltningen. Ansvar kan därför utkrävas även av den som inte är legal ställföreträdare (jfr NJA 1979 s. 555). Prokuristen hade tagit över driften, drev bolaget ensam och hade rätt att företräda det utåt. Han var alltså företrädare för arbetsgivaren och bar ansvaret.
Även betalningsskyldigheten enligt 77 a § uppbördslagen ålades prokuristen. Den bestämmelsen kan enligt sin ordalydelse avse varje företrädare för en juridisk person och kräver alltså inte att företrädaren är legal ställföreträdare. Inget justitieråd var skiljaktigt.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet illustrerar en princip med bäring långt utanför skatteområdet: personligt företrädaransvar kan träffa den som faktiskt leder en juridisk persons verksamhet, inte bara den som formellt är styrelseledamot eller verkställande direktör. Det avgörande är den faktiska maktpositionen och möjligheten att påverka förvaltningen.
För den som driver ett bolag genom en fullmaktshavare, en prokurist eller en annan informell företrädare är lärdomen att ansvaret följer det reella inflytandet och inte titeln. Tanken om en faktisk företrädare återkommer i senare praxis och lagstiftning, bland annat i frågor om ställföreträdares medansvar. Den som vill undvika personligt ansvar kan därför inte freda sig enbart med att han eller hon saknar formell befattning, om vederbörande i praktiken styr bolaget.