Behandlingsskadan (NJA 2005 s. 843)
För att ett skriftligt krav ska avbryta preskription räcker det att den som har anspråket anger ett huvudsakligt händelseförlopp och klargör att han eller hon har ett anspråk till följd av detta — någon rättslig grund behöver inte anges. För den som vill bevara en fordran är detta avgörande för hur ett kravbrev bör utformas.
Vad gällde målet?
En skadelidande hade i brev framställt anspråk mot en sjukvårdshuvudman, först till det försäkringskonsortium som administrerade ersättningarna och senare direkt till huvudmannen. Underinstanserna ansåg att kraven var för obestämda och att anspråket därför var preskriberat. Frågan var vilket bestämdhetskrav som gäller för att ett skriftligt krav ska bryta preskription enligt preskriptionslagen, och om konsortiet var en behörig mottagare.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens dom och förklarade att anspråket inte var preskriberat. Preskriptionslagen klargör inte närmare vad som krävs av ett krav, men kraven på precisering bör inte vara större än vad som gäller för att bestämma saken i en rättegång — och borgenären behöver vid ett preskriptionsavbrott inte ens åberopa någon rättslig grund. Det är allmänt sett tillräckligt att den som har anspråket anger ett huvudsakligt händelseförlopp och klargör att han eller hon har ett anspråk till följd av detta. Eftersom konsortiet enligt sitt avtal med huvudmannen åtagit sig att utreda och reglera skadestånd för dennes räkning, var det också behörigt att med bindande verkan för huvudmannen ta emot kravet. HD tillämpade 5 § preskriptionslagen och hänvisade till NJA 2001 s. 329. Ett justitieråd var skiljaktigt.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt mycket viktig för alla som vill hålla en fordran vid liv. Lärdomen är att ett kravbrev inte behöver vara juridiskt utformat eller ange vare sig rättslig grund eller exakt belopp — det räcker att det beskriver händelseförloppet och gör klart att ett anspråk görs gällande. Den som vill avbryta preskription bör ändå skriva tydligt, spara bevis på att kravet skickats, och rikta det till en behörig mottagare, eftersom ett krav till exempelvis ett anlitat försäkrings- eller regleringsbolag kan verka mot huvudmannen.