Concorp I (NJA 2012 s. 183)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 5553-09, 2012-04-05 (”Concorp I”, NJA 2012 s. 183). Om en kärande grundar sitt krav på ett annat avtal än det som omfattas av en skiljeklausul är allmän domstol behörig — frågan avgörs utifrån vad käranden påstår (påståendedoktrinen). För den som vill processa i domstol är det viktigt hur talan formuleras.
Vad gällde målet?
Concorp Scandinavia AB krävde återbetalning av en lånefordran om 12 miljoner kronor av Xcaret Confectionery Sales AB (sedermera Karelkamen Confectionary AB). Svaranden invände att tvisten skulle avgöras genom skiljeförfarande, eftersom de avtal som åberopades innehöll skiljeklausuler, och yrkade att talan skulle avvisas. Frågan var om en skiljeklausul i de avtalen hindrade allmän domstol från att pröva återbetalningskravet.
Vad sa HD?
HD upphävde hovrättens avvisningsbeslut — talan fick prövas i allmän domstol. Frågan om en skiljeklausul hindrar allmän domstols behörighet ska enligt påståendedoktrinen bedömas utifrån vad käranden påstår om sin rätt. Gör käranden gällande att fordringsanspråket följer av ett annat rättsförhållande än de avtal som omfattas av skiljeklausulerna, är allmän domstol behörig — även om svaranden grundar sina invändningar på det skiljeavtalsbundna avtalet. HD hänvisade till bland annat NJA 2008 s. 406.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt central när skiljeklausuler och domstolsforum ska samordnas i kommersiella tvister. Lärdomen är att kärandens egen beskrivning av grunden styr var tvisten ska prövas: åberopar man ett rättsförhållande utan skiljeklausul kan man processa i allmän domstol, även om motparten vill hänvisa till ett annat avtal med skiljeklausul. Den som upprättar avtal bör se till att skiljeklausuler täcker alla relevanta rättsförhållanden, och den som väcker talan bör formulera grunden medvetet.