Legislatios överklagande (NJA 2015 s. 846)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 4586-14, 2015-11-26 (”Legislatios överklagande”, NJA 2015 s. 846). Den som överklagar en dom ”i sin helhet” kan efter ett föreläggande precisera ett yrkande om rättegångskostnader, även sedan klagofristen löpt ut. För den som överklagar är det en värdefull säkerhetsventil mot att tappa en del av talan på ett formaliafel.
Vad gällde målet?
Ett bolag som förlorat i tingsrätten överklagade domen ”i sin helhet” men preciserade först senare ett yrkande om att slippa betala motpartens rättegångskostnader i tingsrätten. Hovrätten avvisade det preciserade yrkandet som för sent. Frågan var om ett kostnadsyrkande som preciseras efter överklagandetiden ändå kan anses omfattat av ett överklagande ”i sin helhet”.
Vad sa HD?
HD undanröjde hovrättens avvisningsbeslut — yrkandet skulle tas upp till prövning. Processens ram läggs visserligen fast inom överklagandefristen, men frågor som är naturligt förbundna med en överklagad del anses i regel inbegripna. Ett ospecificerat överklagande ”i sin helhet” är oklart till sin omfattning, och domstolen ska då genom ett föreläggande klarlägga vad klaganden vill. Ett kostnadsyrkande som preciseras inom den förelagda tiden anses framställt redan i överklagandet, trots att klagofristen löpt ut. HD tillämpade 50 kap. rättegångsbalken.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen ger en viss trygghet åt den som överklagar brett men oprecist: ett yrkande ”i sin helhet” kan räddas och preciseras efter ett föreläggande från domstolen. Säkrast är ändå att formulera sina yrkanden tydligt redan i överklagandet, inklusive frågan om rättegångskostnader, så att man inte är beroende av att domstolen utfärdar ett föreläggande. Den som får ett sådant föreläggande bör svara inom den utsatta tiden.